Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
bart ogsaa felt en Gru. Der gaves naturligvis ogsaa dengang
Kvinder baade yngre og ældre, sora intresserede sig for noget
høiere end Silkebaand og Smørrebrød, men det maatte
omhyggelig skjules, ikke robes med mindste Ord eller Gjerning».
Men, fortfar vår förf., »Fruntimret» har dragit sig tillbaka
från verlden. Qvinnan, som Gud skapade, har intagit den plats
som henne tillkommer och sitter nu, blomstrande som en ros, vid sitt
arbete. Hon rör sig i fria luften, hon gymnastiserar, hon simmar,
hon har en menniskas rättigheter, hon lär till och med fysik och
kemi och — hon befinner sig väl deraf. »Fruntimret» kan icke
hafva lång tid qvar att lefva; det kan näppeligen vara stor
lifskraft i henne. Vi hemställa nu, om ej »skapelsens herre» skulle
vilja bevisa henne den sista äran för trogen och långvarig tjenst,
eller, låtom oss vara fullt uppriktiga och hemställa om han ej
gjorde bäst uti att följa henne sjelf i grafven. Förr blir det i alla
fall icke, förf. säger det rent ut, någon ro för »skapelsens herre».
Qvinnan skall icke lemna honom i fred förrän han gifvit henne
så mycken plats bredvid sig, att hon kan få stadigt fäste för
båda sina små fötter. Stackars man! Det är annat än hvad han
var van vid. Aldrig företog sig hans »fruntimmer» något slikt.
Fick hon något, stackars liten, så var hon naturligtvis nöjd, och
fick hon ingenting så — var hon naturligtvis också nöjd; ty
hvarför skulle hon ej vara det? Hon dugde ju icke till något och var
icke till någon nytta i verlden. Gud tröste henne om hon icke
var nöjd!
Visserligen, tillägger förfin, har till och med den oklarasto
manliga uppfattning alltid förbundit ett visst moraliskt begrepp
äfven med ordet »fruntimmer», änskönt man icke var på det klara
med om den tvetydiga varelsen skulle räknas för djur eller menniska.
Att den tidens intelligenta män, med skalderna i spetsen, betydligt
förmildrade det barbariska tillståndet är äfven utan tvifvel. Det
gifves män hvilka, till deras ära vare det sagdt, skulle vara ur
stånd att behandla sin hustru, eller hvilken annan qvinna som
helst, annat än med ädelhet och finhet, till och med om hon stått
djupt under honom, ännu mindre då hon i hvarje hänseende var
med honom jenmbördig. Men, som bekant, äro de äkta perlorna
alltid sällsyntare än flintsten och annat grus. Det är nu, fortfar
förf:n, tjugo år sedan jag först träffade på »skapelsens herre» och
kände mina öron sårade af hans sjelftagna titel. »Men»,
tillägger hon, »hvad værre er, jeg har, med Skam at tale om, truffet
ham igjen for ikke længe siden!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
