Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
att kosthållet i fängelserna är långt bättre än den föda hvarmed
tusentals backstugusittare och dagakarlsfamiljer under största delen
af året måste åtnöja sig. En inskränkning i fångkosten anser
han vara alldeles nödvändig.
Äfven uti straffarbetets beskaffenhet finner författaren skäl
till anmärkning. Han frågar om det kan vara ett lämpligt
arbete för fujivuxna personer att t. ex. ihopklistra tändsticksaskar?
Ar icke detta snarare en sysselsättning för minderåriga barn?
Såsom förnt blifvit nämndt, framhåller han vigten af att
straffångarne måtte blifva undervisade i handslöjd, på det de, efter
utståndet straff, ej af brist på arbetsskicklighet må blifva
förhindrade att försörja sig sjelfva.
Han ogillar äfven att ^ af arbetets nettobehållning tilldelas
fången såsom ett premium för visad flit. Behållningen af
fångarnes arbete tillhör rätteligen staten. Och oin i arbetet skall
ligga straff, säger han, måste det vara ett yttre tvång dertill,
oberoende af fångens fria vilja; men genom delaktighet i arbetsvinsten,
arbetar fången under intrycket af fri vilja, hvarigenom arbetets
karakter af straff förminskas. Skulle dock staten vilja åt fången
afstå någon del af arbetets behållning, så borde deraf blifva en
besparingspenning uteslutande afsedd för understöd ät fången då
han kommit på fri fot, och borde för detta ändamål öfverlemnas
till någon kommunalmyndighet i fångens hemort. Enligt
nuvarande fängelsestadga får fången använda en stor del af sin
ar-betsförtjerist till tobak och bättre kost än den fängelset bestar;
och hvad som sedan återstår vid strafftidens slut öfverlemnas till
Konungens Befallningshafvande i det län fången tillhör. Denne
sednare myndighet öfverlemnar dock till fången hela den
emot-tagna summan, så snart han anmäler sig på landskansliet. På
detta sätt blir visserligen Fångvårds-Styrelsen qvitt de frigifna
fångarna, som för utbekommandet af sina pengar lockas att
skyndsamt sprida sig åt landsorterna; och Konungens
Befallningshafvande, å sin sida, frigör sig också så fort som möjligt från den
frigifna fången, genom att till honom genast utbetala allt hvad
som återstår af den i fängelset förvärfvada summan. Men
besparingspengarna blifva också så fort som möjligt bortslösade,
och vanligen på sämsta sätt.
Efter att med allvarliga och oförbehållsamma ord hafva
framhållit de särskilda orsakerna till återfall i brott, angifver
författaren de botemedel som, åtminstone i väsendtlig mån, skulle
afhjelpa detta onda. Dessa botemedel äro i korthet följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
