Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
samhet vidtaga. Menniskokärleken har här ett stort fält öppet
för sig. Förskjuten af sina anhöriga, inför allmänheten stämplad
med van frejd, urstånd att få arbete för att sig ärligen försörja,
utan moraliskt stöd eller materiel hjelp, står här den frigifna
fången i valet emellan bitter nöd eller förnyade brott. Den
enskilde kan då uträtta mycket; förenade krafter förmå dock ännu
mer. Författaren föreslår derföre, att i hvarje residensstad bildas
föreningar af ädelsinnade män och qvinnor, med uppgift att
anskaffa stadig tjenst, arbete eller understöd åt frigifna fångar.
Dessa föreningar borde arbeta med nödigt samband, efter en
gemensam plan, och i viss mån under ledning af en
centralafdel-ning, som kanske lämpligast kunde organiseras i hufvudstaden.
Med en liflig önskan, att detta förslag med det snaraste måtte
förverkligas, afslutar författaren sin värdefulla och högst
intressanta skrift.
I enlighet med hvad i början antyddes har denna anmälan
gifvit endast en kort sammanfattning af D:r Olivecrona^ sakrika
arbete, hvilket från sida till sida bör genomläsas. Särskildt förordas
de förträffliga afhandlingarna om "Tillsyn öfver frigifna fångar",
och "Förbättringsanstalter för unga brottslingar." De der uttalade
uppmaningar äro så klara och bindande, att de blott behöfva
blifva kända för att frambringa välsignelserika frukter. Ej
mindre behjertansvärda äro författarens ord om behofvet af
verksammare moraliska krafter inom våra straffängelser, än de som
nu stå dem till buds. Mörk uch nedslående är den tafla han
här upprullar, ej minst det parti deraf, som visar oss
fangpre-dikanterna urstånd, att egna sig uteslutande åt fångarnes
själavård. Orsaken härtill skulle vara otillfredsställande löneförmåner.
Här är sålunda, för visso, icke allt såsom det borde vara.
Löneförmånerna äro dock icke så obetydliga, åtminstone ej vid
straffängelserna, hvilka äro de vigtigaste, om man jemför dem
med hvad andra statens tjenstemän erhålla.
Fångpredikar.tsbe-fattuingen är ju för öfrigt endast ett trappsteg till indrägtigare
platser, och icke någon slutpunkt på befordringsbanan. Det synes
derjemte, som skulle den af sina pligter genomträngda
prest-mannen, inom fängelset ega ett arbetsfält, hvars frukter borde
mångfaldigt ersätta honom, hvad han i raaterielt hänseende
nödgades försaka. Utan en sådan uppfattning blefve äfven den
minsta lön för stor. Måhända är det dock icke ensamt
löneförmånernas otillräcklighet, utan fastmer lokala förhållanden inom
fängelserna, som göra "att man af fångpredikanterna icke kan fordra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
