Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Icke utan skäl kan man mot talet vid Sten Stures
minnesfest göra den anmärkningen, att det bra litet håller sig till
dagens ämne, och blott kastar ett sparsamt ljus öfver
hufvudper-sonen. I motsats härtill innehåller det en så mycket större
rikedom af andra ämnen, så att det nästan nedtynges af ett slags
"embarras de richesse". Man erfar vid dess läsning samma känsla
som vid vandringen genom ett värdefullt tafvelgalleri, då man måste
åtnöja sig med att kasta blott en flygtig blick på konstverk som
äro värda flera timmars studier. Förf. berör helt hastigt — såsom
nödvändigt är under dylika förhållanden — än det ena än det
andra intressanta ämnet, och väcker dermed ett lifligt begär att
höra honom närmare utveckla detsamma, ett begär, som omöjligt
under den korta tiden för ett festtal låter sig tillfredsställa.
Här vilja vi blott anföra några bland de förnämsta af dessa
ämnen. Redan i början kommer en förträfflig skildring af hvad
häfdateckningen bör vara ocli af den oväld, samvetsgrannhet,
flit och sanningskärlek som fordras af häfdatecknaren; en
skildring, som instämmer i den oafvisliga fordran, vår tids
utmärktaste män ställer på vetenskapsidkaren: den fordran att få höra
sanningen, hela sanningen, skulle den ock stå i strid mot gamla
fördomar, egna ståndsintressen eller uationel fafänga. Derefter
följer en lika mästerlig undersökning om den rätta uppfattningen
af en minnesfest i allmänhet, en undersökning, sora vårt festlystna
folk ej saknar skäl att lägga på minnet; derpå kommer en
intressant jemförelse mellan segern på Brunkeberg och striden vid
Köpenhamn 1659; — och slutligen några märkeliga omdömen
öfver Kalmar-unionen, hvilka författaren slutar med
nedanstående ord:
»Detta forskningsarbete (om unionstiden) väntar ännu på
arbetaren i Sverige, men utgör ett mycket värdigt ämne för svensk
liäfdaforskning och innefattar ett af de stycken utaf Sveriges historia,
som just i vår tid tränga till att på värdigt sätt behandlas i ren
svensk anda, men utan besmittelse af nationalhögfärden».
Först sedan förf. ordat åtskilligt om Stureätten i allmänhet
och antydt det älskvärda förhållandet mellan Vasa- och
Stureätterna under Gustaf I:s regering och det tragiska slutet som
sedermera följde*), öfvergår han ändtligen till dagens hjelte. Såsom
*) Oss vill det synas som hade förf:ns stränga oväld ett ögonblick svikit honom
då han talar om huru de sista Sturarne stupade för "den kungliga
banditens slagtareknif», ett uttryck som förefaller allt för hårdt, då det gäller en
vansinnigs medvetslösa handling. Red.ns anmärkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
