Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
den låga ståndpunkt, som qvinnorna der icke sällan intaga, så
väl i sedligt som i materielt hänseende. Till och med den
ytlige betraktaren måste känna sig slagen af det uttryck af
glädjelös undergifvenhet eller slö liknöjdhet, som ofta stämplar
qvinnan af folkets ansigte. Genomgår man i tanken hennes lif,
tvingas man att erkänna det hon i många afseenden är att ömka.
Ofta har hon växt upp i ett kärlekslöst hem, der fader och
moder hela dagen, hvar på sitt håll, i så kalladt "utarbete",
sträfvade utan framgång att utestänga svält och brist, lemnande
barnen, att i köld och snusk kräla omkring på golfvet i det
öde hemmet, eller vid en mera vuxen ålder, utan tillsyn i vilda
lekar springa omkring med andra lika vårdslösade barn, tills
den tid inträffade, då de uppnådde skolåldern. Skolan blef då
besökt, oftast visst ej med glädje; den noggranna ordningen
och tankeansträngningen — större än man vanligen tänker sig
hos ett utan all undervisning uppväxt barn — kunde visst icke
göra skolan kär för vår lilla vilde, som aldrig behöft tänka och
aldrig blifvit undervisad. Men, frågar läsaren, om aftonen, då
föräldrarne hemkommit? Ack! icke samla de då barnen
omkring sig, under samtal lärande dem hvad de möjligen skulle
kunna sjelfva. Modern har brådtom att. tända eld och laga
mat, det enda ord hon säger till barnet är kanske blott snäsor,
derför att det går i vägen. Fadern sträcker sig, dåsig och
half-sofvande, uttröttad af dagens tunga, på sin säng, så vida han
ej tar sin tillflykt till krogen, för att der med några vänner
glömma lifvets vedermödor i ett rus, under det modern
skyndar sig att få "ungarne i säng" och sedan vid kaffekannan
små-qvallrande med en grannqvinna hemtar den enda själs- och
kropps-njutning, hvaraf hon är mäktig.
Småningom blir skolan kär för barnet, dess tanke vaknar,
begreppen ordna sig, det lär med glädje, men — nu är flickan
så gammal att hon bör "komma ut", föräldrarna hafva ej råd
att hafva henne hemma, modern var ju ännu yngre, då hon
blef barnflicka. Och hon kommer ut, kastas måhända det ena
halfåret dit, det andra dit; kommer kanske slutligen i ett hus,
der hon stannar qvar, der hon lär att känna lifvets öfverflöd
och hvarifrån hon slutligen gifter sig, ofta nog ej, som man
så romantiskt föreställer sig, af kärlek, utan derför att det skall
så vara. — En ung qvinna tillspordes en gång af pastorn i
församlingen, hvarföre hon toge till äkta en gammal och dertill
föga välkänd man: "Icke kan du ju akta eller älska honom"?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
