Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Sådan är i korthet den mörka bild, som den arbetande
qvinnans ställning i allmänhet företer. Hvad kan nu göras för
att höja den? Mången skall hänvisa till religionen, som den
enda källan till väckelse och förädling; andra skola tala om
folkskolan. — Ingen kan varmare än vi erkänna bådas värde.
Religionen är ju alla betrycktas ljus och tröst, och folkskolan,
ja, på den vilja vi gerna bygga; men kan då intet göras för de
qvinnor, som äro för gamla att genomgå folkskolan? Äro alla
dessa dömda att dö i öknen, utan att någonsin få komma in i
det Kanaans land, som folkskolan skall öppna för deras barn?
Och slutligen, är folkskolan nog? Ar det nog för flickan i
arbetsklassen att kunna läsa och skrifva? att känna de första
grunderna af historia och geografi och dylikt? Vi svara: nej.
Icke allenast hennes hufvud, äfven hennes händer behöfva lara.
I städerna finnas slöjdskolor, ehuru många af dem endast
ensidigt lägga an på att bilda sömmerskor; på landet borde
mödrarna undervisa sina döttrar, men de kunna ofta ingenting
sjelfva och finna för öfrigt ingen tid dertill. Och dock, vi äro
innerligen öfvertygade derom, kunna vi endast i hemslöjden söka
en källa till förökadt välstånd hos våra arbetare. Och med
det materiela välståndet skulle arbeterskans moraliska ställning
småningom blifva lyftad, hvilket vi i annat tall betvifla vara
möjligt, både för religionen och folkskolan. En arm, olycklig
varelse, för hvilken jorden är idel mörker, som lefver i brist och
hårdt arbete och ej har någon annan utsigt för sin framtid,
skall visserligen sätta sitt hela hopp på himlen, och gör det
troligen äfven, men hon skall — idealisterna må säga hvad de
vilja, erfarenheten motsäger dem — alltid, genom hvilka medel
som helst, söka förbättra sin ställning här på jorden.
Religionen blir ej, hvad den borde vara, på en gång tröstande och
förädlande, lifvande henne att ständisit ställa högre fordringar
på sig sjelf, att handla lika väl som bedja; den blir ett slags
döfningsmedel. llon försummar allt för att bedja. — Hvarom?
Ack! ofta om ganska klandervärda saker; om hämnd på hennes
fiender, eller dem som hon anser för sådana — de rika, — och
hon berusar sig med tanken på, att de, som hafva det godt i
denna verlden, skola lida vedermöda i en tillkommande. Och
folkskolan, skulle den icke blifva vanmäktig att ensam kämpa
för framåtskridandet, då allt annat drager tillbaka nedåt?
Om nu från barndomen en liten husslöjd inlärdes, skulle
derigenom mycket vinnas. En qvinna, skicklig i handaslöjd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
