- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjortonde årgången. 1872 /
247

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

247

skulle icke allenast vara i stånd att hålla sina egna och
familjens kläder bättre i ordning, hon skulle äfven kunna
tillverka en och annan sak till afsalu. Utan att lemna sitt hem,
skulle hon kunna genom sitt arbete bidraga till hushållets
bestånd; barnen skulle icke behöfva blifva försummade, hemmet
icke vårdslösas och förfalla till vantrefnad, och måhända skulle
hon genom att rätt använda tiden blifva i stånd att för sin
ålderdom afsätta någon sparpenning. De långa mörka
vinterkvällarne skulle då icke förnötas i slöhet och lättja, utan
användas till något nyttigt arbete. Husmodern skulle samla barn
och husfolk vid den flammande brasan, hvar och en med sitt
arbete, under glada samtal, eller medan någon läste högt för
de andra. Barnen skulle så småningom vänjas vid en liten
sysselsättning, på en gång nyttig och nöjsam, livarmed de kunde
förtjena ett bidrag till egna eller familjens kläder. De skulle
ej då vara en börda, de skulle blifva en välsignelse.

Arbeten, som synas oss lämpliga för detta ändamål, äro,
utom de vanliga qvinliga handaslöjderna, knytning af nät,
trä-snidning och laggkärlstillverkning, förfärdigandet af
trådknappar, tändsticksaskar, halmhattar, stråmattor, korgar med mera.
Icke blir vinsten så stor, men — "många bäckar små göra en
stor å" — och en ökad materiel förkofran skulle säkerligen
blifva följden af att husslöjden åter komme till heders.

Till vinnande af detta ändamål vore önskligt, om
slöjdföreningar bildade sig inom hvarje kommun. Föreningens
ändamål borde vara att skaffa undervisning åt qvinnor och barn —
hvarför icke äfven åt män ? — i några för orten lämpliga
husslöjder, att om så behöfves anskaffa arbetsmaterialier, och
sedermera äfven bereda afsättning för de tillverkade sakerna.
Dock borde denna slöjdförening ingalunda blifva betraktad eller
sjelf betrakta sig såsom ett appendix till fattigvården. Den
borde snarare vara en frivillig förening, liksom
arbetareföreningarna. Hvar och en af arbetarena skulle vara ledamöter deraf,
ja till och med barnen. Genom att tidigt vänjas vid att
tänka för sig sjelf och lita på eget arbete, höjes känslan af
eget ansvar, då deremot det blinda öfverlemnande åt andra af
sina angelägenheter, som nu ofta eger rum, alstrar lojliet och
vårdslöshet. "Kan jag icke berga mig, får socken ta’ mig", är
ett uttryck, hvilket den, som nedskrifver dessa rader, mer än
en gång hört, såsom svar på uppmaningen att bättre taga
vara på de tillfällen till arbetsförtjenst, som erbjudes, eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1872/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free