Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
med det milda sinnet, allt hvad lustigt, allt hvad saligt är i jordens
hvimmel, hvad ljuft i himlen . . . Slutligen tillönskar hon honom
sig sjelf — ännu en gång sig sjelf — och om något vore honom
ännu kärare än hon — äfven detta.
Du käraste af kära! Vore jag uppfylld af Maros ande och
strömmade från mig en Ciceros eller annan stor talares, eller en
berömd rimmares talekonst, måste jag ändock tillstå mig vara
för svag att kunna besvara ditt skönt tillformade tal på samma
sätt. Bele mig derför icke, om jag för min del framkommer med
något mindre prydligt än jag borde. Du känner dock innerst
hvad jag i mitt sinne bär. Det tillhör goda själar att af den
likasinnade vänta förtrolighet, och mig ligger 0111 hjertat att med
all vilja efterkomma dina föreskrifter; derför ville jag ined denna
skrifvelse gifva ett, om ock ej jemnbördigt, svar på ditt ljufliga
bref. Alltid utgjorde vänskapen böljan, midten och slutet af våra
samspråk. Det är då i sin ordning, att jag också nu talar om
den sanna vänskapen, det bästa, lustigaste och ljufvaste af alla
verldens ting. Sann vänskap är, enligt Tullius Ciceros
vittnesbörd, samklangen af allt gudomligt och menskligt med hjertlighet
och hängifvet sinne. lian är ock, såsom jag af dig lärt, det
förträffligaste af alla ting på jorden och bättre än alla andra
dygder; ty han sammanlänkar hvad skiljdt var, han bevarar hvad
han sammanlänkar och hvad han bevarar höjer han allt högre
och högre. Ingenting är mer sannt än följande beskrifning eller
förklaring, och den som sig derefter rättar han har grunden för
ett fäst bevarande:
i
För vänskap huld vi vilja lefva; ty vi med honom bättre sträfva.
lla,n är en hjelte att betvinga och delar tröst åt hög och ringa.
Den stapplande han mildt upprättar, den hungrande han ljufligt mättar;
Men orätt ej ban lida kan, och blott i frihet älskar han.
Den svage i sin famn han bär och ordnar allt med lätt besvär,
Regerar väldigt ined stor prakt och herrskar med gudomlig makt.
Dock vill jag lemna detta åsido, utan att någonsin lemna det,
och rikta mina ord till dig, dig som jag bär innesluten i min
hjertekainmare, och som är värdig hvarje för menniskan uppnåelig
lott. Ty allt från den dag då jag först såg dig, började jag älska
dig. Du har djerft trängt iu i milt hjertas djup; der har du,
underbart att förtälja, genom ditt ljufliga tal beredt dig ett säte,
och för att detta ej må kullslås vid någon pästöt, har du med
dina bref grundat detsamma till en fast tron. Så har det tillgått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
