- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjortonde årgången. 1872 /
250

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

att ingen glömska kan plåna dig ut ur mitt minne, ingen
skymning fördunkla, inga stormar rubba dig. Dock, hur kan man tala
om beständighet, der städse nya ting följa det ena på det andra?
Jag skulle väl hålla det för ett sannt varande om jag alltid
kunde vara i din närhet; men då ett sådant varande är mig
förbjudet blir allt vara som mig omgifver, likasom osannt. Gör du
alltså att jag må hålla mitt varande för sannt, hvilket blir
möjligt endast om alltid något af dig är med mig.

Också tron (= troheten) benämnes alla dygders drottning,
och det betygar ej blott den Heliga Skrift utan ock verldslige
lärares mest oförkastliga läror. Du vill denna tro, så ock jag;
du söker honom hos mig och jag vill finna honom hos dig; honom
fäster jag derför med ord och handling i ditt hjerta; skiljer du
dig från honom så sjunker du i afgrunden; löser du dig från honom,
så färdas du ned för dygdens stig. Förmäler du dig med honom,
så lyser du som en solstråle; tjenar du honom så eröfrar du
dygdernas borg; följer du honom vinner du salighet; håller du honom
fast, så griper du dina förhoppningars ankar. Hvarför? Ty han
binder i hoppet, och förenar i kärleken. Med hans bojor äro vi
sammankedjade; att vi känna honom gör vår lycka. Hvad skall
jag mer säga?

Allt godt den vinner, som af Gud i trohet brinner.

Du är för mig af tusende den enda utkorade, du allena är
upptagen i min andes helgedom, du ensam är mig ersättning för
alit, om du nämligen, som jag hoppas, aldrig bortviker från min
kärlek. Så som du gjort, så har ock jag, af kärlek till dig
af-sagt mig all lust; till dig allena sluter jag mig, på dig har jag
satt all min förhoppning och allt mitt förtroende.

Vidare, då du beder att jag vill taga mig till vara för
riddarne och för vissa otyg, så har du rätt. Men utan att såra min
tro till dig försmår jag dem dock icke alldeles — — ty emot
riddare allena kunna den höfviska sedens föreskrifter öfvas, och
de äro all äras källa och ursprung. Detta om herrarne; blifve
de för öfrigt fjerran från vår kärlek.

Väl minnandes mitt löfte har jag dig ständigt och städse i
tankarne; ty derigenom varder min pannas gloria och min ära
förnyad. Trohet och andens beständighet egnar jag dig allena,
emedan jag derigenom förvärfvar mig själens guld och silfver,
det är behaget, som för mig har högre värde äti guld och silfver,
livad dig kärast månde vara, vill jag vara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1872/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free