Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
genom egen skuld ådrager mig hennes vrede så varde jag
förbannad af Gud såsom en hedning. Ilon är god och skön; helige
Gud! var oss båda nådig! Då hon såg korset på min klädnad
sade den goda: »llur vill du kunna fylla tvänne pligter, fara
öfver hafvet och dock här vara? Huru kan du bevara dig åt mig
i fjerran fremmande land? Huru hålla din ed?»
Ofta erfor jag smärta, aldrig dock en så djup. O du min
hjerteqvinnna, sörj ej sa bittert!
Mitt tröstespråk är detta:
Till helga grafven fara,
Det skall min glädje vara,
Der får jag intet men,
Men blir från synden ren.
Jag och min qvinna vi hafva tvistat långan tid. Jag har
fått röna mycken ogunst af henne och ännu hotar hon med strid.
Hon menar att jag skall förråda mitt löfte till henne derför att
jag far med korset. Om sa är min vilja, bevare mig Gud icke
från helfvetet. Hur än hafvet och de starka vågorna brusa, vill
jag ingen dag min ed till henne förgäta. Och månget åskslag
skall det också fordras innan hon uppgifver mig. — Om jag
någonsin återser henne, vet jag visst icke. Dock, hvad jag lofvar
henne det kommer från hjertat. Så ofta jag vaknar är min
första bön att Gud måtte vaka öfver hennes ära och beskydda
hennes lif. Gif henne derefter, o Herre, evig glädje i ditt rike!
Hvad henne förunnas, det varde ock mig till del.
De som hit återvändt säga att den rena staden Jerusalem
aldrig varit i större behof af hjelp. Somliga gäckas och mena
att, om sä vore, Herren väl kunde hämnas utan korståg. O, att
sådana betänkte att också Han led den grymma döden. Icke
behöfde Han genomgå det stora lidandet, men Han förbarmade sig
öfver vår synd. Den som ej nu vill söka korsets och grafvens
förbarmande, den blir fattig på salighet. — Jag tänker mången
natt: om jag stannar här, hvad kan jag göra för att vinna min
Gud, att han blir mig nådig? Jag vet icke med mig någon
särskild stor skuld: den jag hafver den blir jag aldrig qvitt; alla
synder kunde jag öfverge, blott icke denna: Jag älskar en qvinna
öfver all verlden. Gud, Herre, förtyck mig icke det!
Hvita och röda rosor, blåa blommor och grönt gräs, brunt,
gult och åter rödt, dertill väppling, allt stod i underbara färger
under en lind der foglar sjöngo. Det var en vacker plats; tätt
intill hvartannat växte allt. — Men mig undras om den skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
