Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
löna mig, som jag länge tjenat. — I)et är en lång tid sedan jag
sjöng af glädje, jag vet också i sanning icke hvaröfver jag skulle
glädjas. Det synes miß länge sedan jag såg den goda; dock räds
jag tanken på mig aldrig gjort henne en dag lång. Jagskall föga
le förrän jag återvunnit hennes nad. Huru jag finner det derborta,
derefter vill mitt löje lämpas.
Hur kärleken börjar vet jag väl, men hur han slutar vet
jag icke. Kunde jag bli varse hur genkärlek tändes i hjertat,
bevare mig då Gud för skiljas, ty bitter vore den tanken.
Funne jag någon, søm sade han kom från heune, vore han
min fiende, jag helsade honom välkommen. Hvem som nämner
henne för mig, vinner mig till vän för ett helt år, hade han än
brännt mitt hus.
O drottning Hjertelycka, du har krönt mig med min ljufva
kärlek, derför skall jag alltid ära dig. Då jag en gång får ega
den sköna, kan ingenting gå mig illa. Hon är en juvel af godhet.
Med sina röda läppar har hon bekräftat att jag har lyckan med
mig hvarthän jag far. Så har hon lönat mig. Förenat mig med
henne har fru Kyskhet med sin ljufva lära.
Kärlek! släpp mig fri! Lemna mig en kort stund glädjelös.
Du har helt betagit mig vettet. Kommer du åter till mig da
jag fullbordat den rena gudsfärden, var mig då välkommen. Men
vill du ej skiljas från mitt hjerta, och storligen fruktar jag du
kominer icke derut, så biir jag dig med mig till Guds land och
beder Honom att Han ville gifva halfva lönen för min färd at
den goda.
»O ve!» talade en qvinna, »mycket lidande har mig beskärts
genom kärleken. Glädjelösa lif, huru skall du lefva, då han drager
bort, som gaf mig lifvets kraft? Hur skall jag berga mig för
verlden och min sorg? — Tiden nalkas! han far hädan!»
Välsignelse öfver dig, qvinna, hvars hjertegodhet gjort att
man bär din bild med sig öfver hafvet. Men till henne i
hemmet kommer smärtan då hon st’il!a tänker på hans faror: »Lefver
min hjertans kär eller är han död? O! måtte Den vaka öfver min
älskling, för hvars skull han försakat denna verldens ljufliga lif!»
En lustig motsats till dessa, en okänd diktares, elegiska
kärleksvisor bilda följande utdrag ur Riddaren Ulrich af Lichtensteins
mångordiga och långdragna berättelse från 1200-talet om sina
kostliga kärleksöden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
