Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
3.
Ur Riddaren 1’Iricli von Lichtensteins qväde:
»Frauendieiist.»
»Då jag var litet barn hörde jag ofta läsas och sägas att
ingen kunde förvärfva anseende utan att egna sig åt goda damers
tjenst. När jag fyllt tolf år sökte jag smekande ställa mig in
hos alla som lofprisade damerna och utsporde öfver allt dessas
seder och dygder. Sedan koin jag som sven i tjenst hos en
högboren, skön, god och i alla dygder fullkomlig dam och beslöt i
mitt hjerta att egna mig åt hennes tjenst. Då jag i
sommartider plockat sköna blommor bar jag dem till henne; höll hon
dem i sin hvita hand så var jag glad och tänkte: der du håller
din hand höll jag nyss min. Då man gjöt vatten öfver de hvita
små händerna, bar jag bort vattnet och drack ut det i hemlighet.
Sådan var min barnsliga hyllning.
Derifrån kom jag till markgrefven Henrik af Istrien’, som
bibringade mig tukt och riddarpligt; han lärde mig ock hur man
skall tilltala damer och dikta bref med ljufva ord. Efter fyra
år dog min fader, då måste jag hem till Steierland; der öfvade
jag mig med ädla svenner i ridt och lansbrytning. Ar 1222 vardt
jag af furst Leopold af Österrike slagen till riddare vid ett
bröllop, som han gjorde för sin dotter.––Der såg jag min
ljufva, rena dam; jag kunde icke tilltala henne, men mig vardt
sagdt att hon yttrat till en min vän: Jag glades att herr Ulrich
blifvit riddare; han var som gosse min sven. Deröfver fröjdade
sig mitt hjerta, jag tänkte, kanske skall hon taga mig till sin
riddare. Jag drog sedan hela sommaren omkring på torneringar
och försummade intet, som kunde göra mig min dam värdig.
Under vintern for jag med hemlig sorg och längtan till en
anförvandt, hvars hustru var min faster. Denna tog mig afsides,
sporde huru det gick för mig och förtäljde att den adelsdam i
hvars tjenst hon stod (följesvennernas och småvasallernas hustrur
och döttrar bildade adelsfruarnes hofstat) hade berömt mig, emedan
ryktet sagt att jag egnat mig åt en herrskarinnas tjenst. Och
nu ville min faster veta hvem som var min herrskarinna. Jag
svarade henne: Ilon blir af mig onämnd, såvida du ej med ed
svär mig att du förtiger namnet. Då svor hon och jag sade til!
henne, »det är densamma damen hos hvilken du nyligen var. Vill
du bevara mig från döden så måste du i mitt namn bedyra för
henne att hon är mitt hjertas käraste.» Och då min faster icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
