Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281»
kunde öfvertala mig att afstå från min sjelfvalda tjenst lofvade
hon .ändtligen att uppenbara allt för min dam, och jag sade:
en ny vacker visa har jag qvad i t om henne; den måste du bära
till hennes öra, och säga mig tillbaka huru den henne täckes.
Visan lemnade jag och for så (efter en tid) åter till min
faster. Hon tog vänligt emot mig och talade: »Jag har sagt
henne allt och läst för henne din nya visa; men då svarte hon:
»Visan är god, dock tager jag icke emot henne. lians hyllning
faller mig ej i tycket, och dn må ej vidare tala för mig om
honom. Jag unnar väl ditt syskonbarn att han blir en bra karl,
ty han var en gång min sven, men hvad han i sådan dårskap
fordrar det skall honom aldrig förunnas. Det skulle gå min ära
för när och bli för stor ära för honom. Vore han ock
fullkomlig (riddersman), hvilket jag om honom ännu icke förnummit,
blefve han dock alltid en qvinna vidrig, ty hans mun är honom
ett otyg i ansigtet; hans mun ser, med förlof sagdt, gräslig ut,
det ma du erkänna.»
Jag svarade: min mun skall antingen vinna hennes behag
eller ock bli henne ännu vidrigare. Jag behåller icke hvad mig
så vanställer, utan låter bortskära det. Du må icke tala
deremot ty det är beslutadt.
Derpå red jag till den skickligaste mästaren i Grätz och
kungjorde honom min vilja. Han gentog: »Jag skär eder icke
före Maj; kom då hit och jag vill göra eder en mun, som skall
bli er till glädje.»
Då jag hörde foglarna börja sjunga tänkte jag: nu lär tiden vara
inne. På vägen till Grätz träffade jag en af min dams svenner;
honom anförtrodde jag min afsigt: »jag har trenne läppar, och
vill för min dams skull låta skära bort en.» (Riddaren var
således harmynt). Ifan menade jag var från vettet, men följde
mig för att se hur saken tillgick. Mästaren ville binda mig men
jag ville ej lida det; jag satte mig framför honom på en bänk
och han grep sig mästerligt an med sin knif.
På halfsjette veckan låg jag som en sårad och led stort
omak. Mästaren gned in min mun med en grön salfva
hvilken luktade så illa att jag hvarken kunde äta eller dricka.
Ändtligen red jag helad derifrån till min faster, som sade till mig:
»din mun skall ingen mera kunna förekasta dig; han klär dig
godt och jag skrifver derom till din dame, att hon må få veta
alltsammans.» Och jag bad henne bifoga ett qväde, det var ett
dansqväde, som jag diktat under min sjukdom i Grätz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
