Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281»
Derpå erhöll min faster detta bref från damen: »Min ynnest
och min tjenst tillbjuder jag dig bevåget och gör dig veterligt
att jag nästa måndag bryter upp från det hus, der jag befinner
mig, och reser till det hus som du väl känner. Öfver natten
blir jag vid den närliggande marknadsplatsen. Jag beder dig alltså
att du icke underlåter att komma till mig, då jag vill svara dig
på alla dina framställningar. Vill också ditt syskonbarn dit
komma så ser jag det gerna, för att kunna iakttaga huru lians
mun anstår honom; icke af någon annan orsak.»
Då brefvet vardt mig föreläst gjorde jag mig med nöje redo
och begaf mig dit hvarest jag skulle träffa den goda. Då var hon
dessvärre så väl vaktad, att jag icke den aftonen fick se henne.
Om natten sof jag icke; 0111 morgonen då solen uppgick ilade jag
till hennes följe och helsade riddare och svenner. Då kaplanen
sjöng messan beskärdes mig den glädjen att få skåda min dam.
Med stor bäfvan gick jag dithän, der den dygderika mig emottog;
hon helsade mig bugande, men icke med ord. Messan syntes mig
alltför kort. Af hvad man läste och sjöng förnam jag intet,
jag såg blott henne. Efter messan tillsades vi män att gå ut;
min dam bröt upp och jag gick till min faster, som smålog emot
mig, vänligt sägande: »Du är eu lycklig man! min fru har tillåtit,
att du i dag uuder färden må tilltala henne när det så kan passa
sig; hon tänker godt om dig; tala med henne hvad du vill, gör
det blott icke för långt.»
Så red jag käckt fram till henne. Då jag befann mig i
hennes närhet vände hon sig bort. Deraf vardt mitt sinne så
modfälldt att min mun och tunga genast förstummades och mitt
hufvud sänktes. En annan riddare sprängde fram till hennes
sida, då vardt jag alldeles försagd och red fruktsamt bak efter
dem; men mitt hjerta bannades, sägande: »Fege man, hvad
fruktar du af en så god qvinna? Ilon har dig, vid Gud, intet ondt
gjort; ve öfver dig att du ej förmår tala henne till!» Så
bemannade jag mig och red åter fram till henne, och den rena, ljufva,
såg mig an. Deröfver vardt jag åter så förskräckt, att kärleken
band mina läppar tillsammans. I kunnen mig tro för sannt,
att jag icke visste hvar jag befann mig. Min ångest vardt allt
större, hjertat språng och slog mig i bröstet och manade: »tala!
tala då, ingen stör dig ju!» Jag öppnade läpparne gång efter
annan för att tala; men tungan låg som fästad och kunde ej finna
ett ord. Jag vill nu ej säga något vidare derom, blott att när
dagsresan var slut, var jag ej längre kommen.
Tidskrift för hemmet. 14:de årg. 4:e häftet. 1’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
