Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281»
— denna böjelse för sjelfbeskådning och ett slags njutniugsfullt
fördjupande i det egna lidandet, — som är ett utmärkande drag
för-det germaniska lynnet, och som under medeltiden fick uttryck ii
riddarväsendet, i nyare tider i Werthertypen med alla dess
afarter så i dikt som verklighet.
Hos Ulrich von Lichtenstein blottas det osanna i
förhallandet fullkomligt genom dess komiska upplösning, då riddaren,
förklädd till tiggare, låter nattetid upphissa sig utmed slottsmuren
till sin herrskarinnas gemak, men der, i stället att träffa henne
ensam, finner henne i glansen af hundratals vaxljus, omgifven
af hela sitt följe, samt underrättas att det »hemliga möte», han
sålunda förunnats är den sista likasom den första ynnest han
någonsin af henne får hoppas.
34. "Hvad fætter Bill fortalte".
Tvende skitser af forfattcrindeD ti) "Brands döttre".
(Forts, från 2:dra häftet.)
Skitse 11:0 2.
"Hakon Jarl" kaster anker på Bergens våg. Kl. er 4 om
morgenen; men det tidlige klokkeslet og den kolde luft uagtet
er vort reiseselskab "kröbet op" tilfredse ved at kjende som
"noget fast" under sig, og spadsere nu rygende sine cigarer
og indhyllet i pelse og tulupper op og ned ad dækket.
Ciga-rerne må til for, som fætter Bill udtrykker sig, "at holde
næ-serne värme". Det er en kold vintermorgon denne. Stjernerne
ere endnu oppe, og den lidt efter lidt. henblegnende måne
kaster et vinterligt lys over fjord, fjeld og by. Der er stille på
vågen; kun hist og her skimtes i grålysningen en mat
bræn-dende lanterne, idet et og andet fartöi ligesom lister sig
försigtigt ud. Enkelte tilråb fra nogle matroser lyder dumpt og med
länge mellemrum; intet bringer en til at ane det brogede,
be-vægede liv, der ved dagens frembrud opstår på Bergens våg.
Den gamle, endnu i sin skikkelse interessant^ og eiendommelige
handelsstad synes at slumre en slöv vintersövn — vogtet af de
snedækte fjelde, der stænger den inde og ligesom holder den
fast. Måske drömmer den ved stjernelyset om hanseaternes og
handelsprivilegiernes gyldne tider! — Jeg stanser ved rælingen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
