Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
o
förlägen med sitt svar, men genmälde slutligen: "Ah, det ska
vara ett misslyckadt försök att härma just kära bror".
"Tvertom, det måste vara lyckadt, att döma af framgåugen",
— replikerade artisten mulnande, och blef under aftonens lopp
alltmera tankfull och grubblande. Slutligen adresserade han sig
till belackaren, som kände sig alldeles förtviflad öfver sitt
missöde att ej ana till sitt offers närvaro. De båda herrarna, redan
förut gamla bekanta, samspråkade alltmera förtroligt hela qvällen
i ett hörn, och skildes åt som de bästa vänner. Den härmade
och karrikerade artisten intog bela sällskapet till sin förmån
genom detta ridderliga sätt att behandla en, som skämtade pa
hans rygg, men öfverraskade kort derefter ännu mera sitt
publikum genom att fullkomligen bortlägga sjelfva det häcklade
dekla-mationsmanéret. Kritik och åskadare öfverbjödo hvarandra i sin
beundran för den pånyttfödde, som aldrig gjorde något återfall till
den såkallade gamla skolan, men som tackade sin numera
vapenlöse efterhärmare med de betecknande orden. "Nog hade du
besparat mig mången smälek, min bror, om du i enrum och midt.
i ansigtet gifvit mig den lexa, som du, efter hvad jag förnummit,
i så många år gifvit mig i sällskapslifvet på min rygg".
En konstens verkliga vän kan på sätt vi nyss antydde under
en grannlaga form gifva konstnären månget godt handtag, ett
handtag, hvilket han fåfängt kan vänta sig af inedtäflande
kamrater, ty sällan söker en Orest sin Pylad med mindre hopp om
framgång än inom theatern, der sjelfupphållelsedriften visserligen
icke utestänger, men dock gerna tar brorslotten af den ädla
driften — kärleken till nästan. För öfrigt har denna ädla drift
en så naturligt bördig jordmån just i en scenisk konstnärs bröst,
att man inom andra samhällsklasser torde fa leta efter individer
med varmare känsla, ömmare hjerta och lifligare offervillighet,
nota bene, då uppoffringen icke gäller goda roller eller publikens
sympathier.
Om vi uti inledningen till denna uppsats om "konsten att
framsäga" betonat det herrliga uti menniskoröstens musik,
oberoende af sjelfva orden, när denna musik exeqveras af en mästare,
sådan som en Kemble m. fl., så böra vi inte heller lemna oberörd
den förfärande makt, som en stympare besitter, att genom dålig
deklamation förderfva språkets både musik och innehåll,
Så t. ex. kunna vi inte tänka oss en mera mördande parodi
på Tegnérs sköna dikt Axel, än det sätt, hvarpå en deklamatör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
