Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
spelerskas konstnärstriumfer, hvars herrliga stämma vi i början
af denna uppsats citerat såsom en värdig representant af
menniskoröstens musik.
Som Griselda i tragedien af samma namn hade Fanny
Westerdahl en af sina vackraste roller, och det sätt, hvarpå hon
efter förnyade trohetspröfningar af sin egoistiska gemål, Percival,
slutligen bestod den svåraste, den att lemna från sig sitt barn,
hade varit så öfverväldigande, att hennes make vid det
hjert-slitande utropet: "Jesus Maria! — Tag barnet"! — ovilkorligen
ryggade tillbaka af häpnad och beundran.
Percivals framställare, den scenvane Nils Wilhelm Almlöf,
var nära att falla ur sin roll, till den grad illusoriskt tyckte han
sig skåda en moder, hvars hjerta ville brista, och han kunde
omöjligen efter ridåns fäll tillbakahålla sin hänförelse. Tacksam
och rörd mottog skådespelerskan den utmärkte kamratens
hyllning, men kunde från denna stund aldrig återge den svåra scenen
med samma sanning som förr. Hon blef nemligen rädd att- icke
kunna framställa den lika bra som första gången, hon ställde
sig med sin sjelfkritik i det afgörande ögonblicket utom sitt eget
jag, hon reflekterade öfver bästa sättet att säga de effektfulla
orden, men jagade utan att tänka derpå med reflexionen bort
inspirationen.
Mildt förebrående sin konstnärskamrat, klagade hon öfver
att han, på samma gång han kompliinenterat henne för en triumf,
varit nog grym att beröfva henne den för alltid. Med ett ord,
det artistiska lugnet var rubbadt, hennes lif i rollen hade fått
förknappad näring för sin låga.
Ett annat exempel.
Författaren till denna uppsats hade i en komisk roll, som
han sjelf utförde upprepade gånger hört publikens skallande skratt
och dundrande applåd för ett naivt: "Jaså"! framsagdt i en
situation, full af löjliga konflikter, och hvilkas lösning snart sagdt
uteslutande låg i det nyss citerade korta svaret. Också han
mottog åtskilliga vänners komplimanger för det oemotståndligt
komiska i detta enkla i’Jaså"! frampustadt så som det gjordes.
Vid nästa representation började han reflektera öfver trollkraften
hos detta "Jaså", och ville en gång sjelf lyssna till det så
märkvärdigt löjeväckande tonfallet. Men han bestraffades med ett
totalt uteblifvande af den vanliga skrattsalfvan och applåden,
och det dröjde många representationer om, innan han lyckades
återförvärfva åt sig detta lif inne i rollen, detta sammansmäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
