Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
donna personlighetskänsla, som, dä den icke helgas af ett djupare
gudsraedvetande, urartar till en blott sjelfförgudniug.
Sjelfva kyrkan föll ett offer för denna missriktning. Här måste
man dock skarpt särskilja kyrkan, såsom religiös institution, från
kyrkan som ett kulturhistoriskt fenomen, en allt beherrskande
verlds-makt. Att katolicismen i första afseendet utvecklat ideala krafter
och danat starka religiösa karakterer är onekligt; men lika
onek-ligt är ock, att dess höga sjelfkänsla såsom verldsmakt var at
sjelfvisk art, urartande äfven under fromhetens och helighetens
sken till en omåttlig herrsklystnad, en inkarnerad egoism. Men
just denna egoism är det som hållit påfvekyrkan bunden under
naturlagen och på förhand utstakat hennes bana. Hon steg upp
som solen, och hon måste stiga, ty hon hade strålar som
skingrade mörkret; hon hade ett frälsande, frigörande ord; hon sigtade
till ett högt mål; hon förde på sitt språk mensklighetens talan,
och hennes ord trängde djupt in i själarne. Också var det kyrkan,
som åtog sig de betryckta, skyddade qvinnan, frigjorde trälen,
kort sagdt, bragte ordning och rätt midt i näfrättens tid. Men
skuggan är oskiljaktig från ljuset; sjelfvisklieten hos kyrkans
tjenare och hos henne sjelf blef skulden till hennes fall. Kyrkan
uppställde det heliga som mål, men brukade det i sjelfva verket
som medel; men att bruka det heligaste som medol för
verldsliga ändamal är ett brott, en andeförbrytelse af gröfsta slag.
De som tro pa Försynens omedelbara ingripande i
världshändelserna, fråga sig: "Huru kan Gud hafva tillåtit sådant"?
Man kunde sä gerna fråga hvarför ej Kaiphas genast krossades
och Pilatus tillintetgjordes.
Må man vara lugn. Rätten har alltid sin gång; men det
är den lustoriska rätten, som icke genast faller i ögonen. Den
högsta insats har blifvit gjord i menskligheten. Det står henne
fritt att bruk a eller missbruka den, och att bära följderna. Det
är just ett af bevisen för de gudomliga rådslutens
oföränderlighet, att alla de stora uppgifterna lösas, men på naturlig viig.
För samhällsutvecklingen i stort gäller utan omsvep der.
grundsatsen att rätt är makt och makt, rätt — endast man fattar
saken riktigt. Makt är rått. Men hvarför? Jo derför att rätt
är makt. Det är således rätten som gör makten till makt. Finge
denna sidan af saken göra sig ensamt gällande då skulle
fullkomligheten vara uppnådd. Men historien föregår i timligheter.
och det timliga är det ofullkomliga. Derför gäller också den
motsatta bestämmelsen: makt är rått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
