Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Kyrkan utgick ursprungligen från den förutsättningen att rätt
är makt, ocli all den menskliga, naturliga rätt, kyrkan i början
innehade, fick hon under tidernas lopp rikt tillfälle att utveckla.
Detta är den kraft som satt henne i rörelse, hennes så att säga
historiska drift]eder.
Men då målet var nådt, då alla de påfliga rättsbudeu
förvandlats till maktbud, da vidtog den motsatta principen,
timlig-hetens grundsats: makt är rätt. Mången klagar: det var dock
skada att hierarkien sålunda skulle urarta. Men man
misstar sig. Den kunde icke annat. Hvad tyngden är för den i
luften uppkastade stenen, är egoismen för hierarkien. Först hade
det högre öfvervigt öfver det lägre; rått är makt, rörelsen går
uppåt; men småningom får det lägre öfvervigten;
kulminationspunkten är uppnådd: makt år rätt, rörelsen går nedåt, makten
ödelägger sig sjelf. Genom den nyväckta sjellkänslan hade kyrkan
vunnit sitt herravälde, genom den urartade, förlorade den det,
och under denna utveckling hade den genomgått alla
sjelfnedrif-ningens grader. För en ytlig betraktelse synes påfvedömet ha
gått under för yttre fiender, men det är en ensidig uppfattning.
Den väsendtliga orsaken bär det inom sig sjelft. Årån
utvex-lades i mynt, påfvedömet söndrade sig sjelft, kyrkomötena sökte
åstadkomma enhet och reform, men misslyckades. Makten, den
blinda makten hade blifvit rätt, och trycket deraf kändes i alla
riktningar och från alla sidor. Stater, samhällsklasser, individer,
lekmän och lärde, alla funno tillståndet upprörande, outhärdligt,
onaturligt. Himlen var öfverdragen med moln, luften qvalmig,
synkretsen mörk: Luthers ord blef blixten i skyn.
Alltsom den påfligt teokratiska universalmonarkien
splittrades och sjönk, begynte statsmakterna i Europas öfriga länder
samla krafter och bereda sig till en stor framtid. Under kyrkans
förmynderskap kunde staten icke komma till full klarhet öfver
sin verkliga makt och betydelse. En praktisk uppfattning och
ett naturligt genomförande af förhanden varande statsintressen
voro under sådana förhållanden omöjliga. Statens uppgifter voro
verldsliga, menskliga, belt naturliga; men kyrkan hade öfver allt
underskjutit något öfververldsligt, öfvermenskligt, öfvernaturligt.
Under förevändning att adla det jordiska genom en tillsättning
af det himmelska, gjorde hon sjelfva det himmelska till jordiskt.
Då reformationen rensat luften andades staten friare, ej blott
i de protestantiska utan också i de katolska länderna. Staten
blef medveten om sin autonomi, sin sjelfstyrelserätt. Detta fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
