Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
steg ter sig i första ögonblicket som en återgång till forntiden.
Men för en uppmärksam blick visar det sig snart, att den nya
stat, som utgick ur medeltidens jäsning och tog makten i arf
efter kyrkan, stod på en annan och långt högre grundval än den
antika; den var i naturlig och dock idealisk mening en
pånyttfödd stat.
Visserligen blef politiken, i trots af den andäktiga mask
hou anlade, icke mera kristlig än på Alexanders och Augusti’
tid, men den fick nya krafter och nya betingelser att arbeta
med; trots alla försyndelser mot det humana hade den gamla
kyrkan dock insatt i verlden ett stort sanningskapital.
Då staten högtidligt erkände kyrkan, som en religiös,
relativt sjelfständig institution, erkände hon i och med detsamma den
höga, idealiska grunduppfattning af menniskolifvet, som kyrkan
i dogmer och ceremonier gaf lifskraft och sinlig åskådlighet.
Sålunda blef staten nödgad att erkänna att i hvarje menniskoindivid
innebor ett evigt, personligt jag; att menniskoslägte! har ett
evigt mål jemte de jordiska och timliga; att efter döden gifves
en dom, och att alla, höga och låga, skola mötas inför den
rättfärdige domaren och få, hvar och en efter som han lefvat. Här
var nu en fast orubblig grund, öfver hvilken väl våldet och sveket
fritt kunde spela, men dock blott till en viss punkt; en andelig
naturfördämning eller skranka var uppställd för godtycket. Väl
fanns ännu bland massorna mycken råhet, som föga gaf
heden-domens efter; men, hur besynnerligt det än låter, var dock sjelfva
råheten af en högre och ädlare art. Det var kristlig råhet,
kristlig ovetenhet, kristlig öfvertro. Visserligen är råheten i sig sjelf
okristlig; men i sin dåvarande form kunde den endast i kristliga
samhällen framträda. Detta okristliga i kristenheten blef en ny
kraft, som jäste i massorna, och gaf rörelserna i stort, vare sig
de naturliga eller ouaturliga, en egendomlig prägel.
Den gigantiska kraft, som yttrade sig i den första franska
revolutionen, visar sig från denna synpunkt såsom grundad på en
historisk naturnödvändighet.
Den absoluta monarkien, hvari staten sökt att verkliggöra
sitt mål, kunde väl hålla de stridiga elementerna i en viss
jemnvigt men icke förlika statsmakten med de borgerliga friheterna
och de allmänmenskliga rättigheterna — det rättsliga med det
personliga. Staten blef sjelf ett slags personlighet, under hvars
allernådigste representant de olika stånden — också de, hvar för
sig, ett slags personligheter — stodo i djupaste beroende. Det ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
