- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjortonde årgången. 1872 /
305

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

305

en bister ironi i detta personliga, som först förherrligat- och derpå
dräper monarkien.

Den absoluta monarkien var hvarken en romersk cesarism
eller en österländsk despotism; uppträden sådana som det mellan
Kambyses och Prexaspes äro numera omöjliga; den efter
rättsgrunder organiserade underkastelsen, de olika, gradvis
uppåtstigande, personligheterna imellan, skulle ju just uppfylla de
förnuftiga fordringarne på en väl ordnad stat. Men i ett sådant
system af personliga rättshänsyn måste nödvändigt de enskilda
rättigheterna undergräfva den allmänna rätten. Företrädesrätten
för de få, var orätt mot de många, och all företrädesrätt har
sin tyngdpunkt i monarkens personliga nåd. Rätt var nåd och
nåd var rätt; det blef rättens upplösning. Djupare sedt är det
icke de styrandes godtycke, som drifver missbruk med nåden;
missbruket är oskiljaktigt från sjelfva saken. Det var en andelig
naturnödvändighet, som dref envåldsherrskarne att ockra med
nåden. Om nåden i sig sjelf är ett missbruk af rätten, hur skulle
den då kunna brukas utan att missbrukas? Det var således,
strängt taget, icke monarkens skuld att den absoluta monarkien
föll. Den föll med Guds nåde, efter naturens lag. Dödsfröet låg
från början i dess organisation.

Det var den inre, upprörande splittringen mellan rätten som
nåd och rätten som rätt, hvilken, genom otaliga förbrytelser och
missgrepp, framkallade katastrofen i Frankrike vid slutet af 18:de
århundradet. Vid betraktelsen af ett sådant historiskt
naturfenomen är det icke tillräckligt att dröja vid ytan, man måste
ned i det bottenlösa svalget för att forska och spörja: Hvar
kom allt detta ifrån? Hvad var det för ett djup af glödande
bat hvarur ödeläggelsen utgick? Svaret blir: Det var en
kristlig revolution, en revolution, möjlig blott i ett kristet samhälle.
Att massorna, när det yttre trycket blir för stort och
statsmyndigheterna förråda hvarandra, kunna upphetsas till alla slags
ytterligheter — vare sig i ett hedniskt eller kristligt samhälle —
är onekligt. Men den sjelfkänslans styrka, den instinktens
träffsäkerhet, den tankens klarhet och viljans beslutsamhet, hvarmed
den franska revolutionen, midt under sina förvillelser, fastställde
menniskorättens stora grundlag, låta icke förklara sig utan att
förutsätta kristendomen.

Revolutionsmännen rasade mot alla historiska traditioner; de
ville afbränna det förflutna, afrödja brandtomterna och börja från
början med nya menniskor, nya gudar och en ny tidräkning.

TilhJcrift för hemmet. U:de årg. 5:le häftet. 20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1872/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free