Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
Denna vers upprepades femton à tjugo gånger och betydde:
Dordillon vår goda prest, &c. &c. &c. Hvad refrängen innehöll,
eller om den ens innebar någon tanke, vet jag icke. Emedlertid
var denna sång slutet af hvarje sammankomst, hvarefter barnen,
som ej voro roade af den tvungna skolgången, rusade ut i skogen,
vildare än någonsin. Fransoserna kunde ej annat än skratta häråt,
och så gjorde äfven barnens föräldrar; men pater Dordillon var
högtidlig och sjelfbelåten.
Efter att något mer än sju veckor ha lefvat ibland dessa
vildar — som dock i flere hänseenden ej skulle lida vid
jemförelsen ined så kalladt civiliseradt folk—fick jag ändtligen den
glädjen se ett fransyskt örlogsfartyg inlöpa i hamnen. Det var
korvetten la Sarcelle. Jag blef genast kommenderad till
tjenstgöring på denna korvett. När jag sade farväl till mina vänner
i land, blef der en stormande bedröfvelse, nära nog som vid
deras begrafningsceremonier. Både män och qvinnor greto och
jemrade sig, och det höll på att aldrig taga slut med
hand-kramningar och klappar. Så länge de sågo båten, som förde
mig till korvetten, stodo de qvar på stranden med framsträckta
armar och vinkade med händerna.
Det var den 21:sta Augusti jag embarkerade, och samma
dag afseglade vi för Otaliiti. Då vi passerade Pumutu
(infödingarnes benämning) eller Låga-öarna, hvilka lyda under
Otahitis styrelse, lade vi bi under ön Jlaraka. Chefen gick här
i land och tog mig med sig. Denna ö, liksom alla öarna i denna
arkipelag, är ej annat än en korallbank, som under tidens lopp
blifvit betäckt med jordmylla öfverväxt med gräs, buskar och
kokospalmer. Färskt vatten fanns ej. Infödingarna lefde
uteslutande af kokosnöten och dess mjölk, samt af fisk. De voro
af samma race som Marquesas-öarnes befolkning, men hvarken
så ljusa till färgen och välskapade, eller så hurtiga och renliga.
Icke heller voro de tatuerade. I likhet med infödingarna pä
Otahiti och angränsande öar, hade de redan länge varit kristna,
och i och med detsamma bortlades tatueringen. Deremot nyttjade
de ett slags beklädnad bestående af en skjorta, mer eller mindre
hel och ren. Efter några timmars vistande i land gingo vi åter
ombord och fortsatte seglingen.
Den 27:de Augusti tidigt på morgonen fingo vi sigte på
Otahiti, denna för sin storartade och bördiga natur så ofta
omtalade ö. Sednare på dagen ankrade vi vid Papeiti, drottning
Pomarës residensstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
