- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Fjortonde årgången. 1872 /
347

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af, ej ett stimm, utan rättare en tjock, sammanpackad massa af
dessa plågodjur. I våra hyttor var det omöjligt att få ett ljus
att brinna, ty som det tändes kommo dessa millioner så tätt i
dess låga att den genast släcktes. Ingen af oss hade förr sett
något dylikt.

Den 10:de Januari afseglade vi från Tongataboo. Vår
destination blef nu Nya Caledonia, hvarest vi skulle besöka en hamn
à dess sydvest-kust, kallad Numea. Fransmännen hade tagit
denna vik i besittning och ämnade der anlägga en straffkoloni.
Den 13:de Januari utströko vi ur almanackan och upptogo direkte
den 14:de, emedan vi nu passerat I80:de meridianen räknadt från
Paris. Den 16:de fingo vi sigte af Walpole-Island, och följande
dagen kommo vi upp under Nya Caledonia. Dä denna kust ännu
var ett obekant land, och inga säkra sjökort funnos öfver den,
måste vi ligga här hela dagen och kryssa för att finna en passage
genom korallbankarna in i Numea-viken. Omsider fingo vi reda
på den smala passagen, och seglade in till ankarplatsen.

Som vanligt blefvo vi äfven här genast omringade af båtar
fullastade ined infödingar, hvilka stego djerft ombord och med
nyfikna blickar betraktade hvarje minsta sak. Dessa vildar voro
af en belt annan race än våra förra bekantskaper. Så väl i
kroppsligt som intellektuelt hänseende stodo de på en vida lägre
ståndpunkt. De tillhörde Papua-racen, voro svartbruna och hade
negerns krusiga hår. Qvinnorna hade håret afrakadt; de flesta
af karlarna hade det insmordt med en kalkblandning, hvaraf det
blef eldrödt, hvilket såg högst besynnerligt ut mot deras svarta
ansigte. De voro utan den ringaste beklädnad. Endast de gifta
qvinnorna begagnade en smal gördel eller snodd kring midjan,
hvarifrån vårdslöst hängde några blad af bananasbusken. Alla
hade de öronsnibbarna genomstungna och med tunga trästycken
Uttänjda, så att man ledigt kunde träda bela armen genom hålet.
Somliga af dem hade genom denna uttänjningsprocess sönderslitit
öronsnibben, då bitarne hängde och slängde, som tunna
skinnlappar ända ned till axlarna. Äfven den platta, breda näsan
gjorde de fulare än hvad den var af naturen, i det de i
näs-brosket instuckit en liten träpinne, som upplyfte ytterkanten af
näsborrarna. Derjemte voro de ytterligt snuskiga. Det såg ut
som om de aldrig badade eller tvättade sig, ty öfver bela kroppen,
särdeles på benen, syntes högar af torkad lera blandad med gräs
och löf. Det ena med det andra gjorde att männen med sitt
röda här, sin breda mun och vidöppna näsborrar m. m. hade ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:20:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1872/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free