Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
allt annat än fördelaktigt utseende; men så vederstyggligt fula
som qvinnorna voro de dock icke. Då männen voro medelstora,
muskelstarka och välbildade, voro qvinnorna små, med smala,
knotiga armar och ben, och hade en till formerna så vanskapad
kropp att de, med sitt rakade hufvud, mera liknade fula apor
än menniskor. Detta oaktadt herrskade månggifte inom denna
stam, och de ofta förekommande striderna männen emellan rörde
vanligen eganderätten till dessa qvinnor.
Deras bostäder voro små runda hyddor. Undre delen af
hyddan, som var rätt uppstående och i hvilken dörren var
anbragt, egde endast fyra fots höjd, men derofvanpå reste sig det
toppformade taket ungefär fjorton fot högt. Inuti hyddan funnos
inga andra anordningar än att i dess midt lågo några flata stenar,
som tjenade till eldstad. Röken qvarhölls inne i hyddan för att
bortjaga flugor och musquitos, och hade ingen annan utgång än
den låga dörren. För öfrigt var hyddan full af snusk samt
krypande och hoppande insekter.
Till lynnet voro dessa infödingar allvarsamma och fåordiga.
Man såg dem aldrig skratta eller vara glada, utan syntes de
alltjemt dystra och misstänksamma. Kunde de stjäla något ifrån
oss försummade de icke tillfället. Männen gingo alltid beväpnade
ined kastspjut, pilar och slunga. Under den långa tid (nära sex
månader) jag vistades här, hade jag flera gånger tillfälle att se
med hvilken styrka och skicklighet de förde dessa vapen. Till
sina pilar nyttjade de aldrig båge, utan kastade dem ined handen.
Såväl pilen som kastspjutet gåfvo de, när de kastade dem, en
roterande rörelse medelst ett litet snöre, hvars ena ända var
fästad kring pekfingret och den andra lindad kring pilen eller
kastspjutet. Dessa vapen voro af ett benbårdt träd, med spetsen
lindrigt bränd i elden för att göras ännu hårdare. En
papperslapp fästad på ett träd kunde de med kastspjutet träffa pä 130
à 150 fots afstånd, då spetsen inträngde tre à fyra tum i trädet.
Med slungan träffade de en karl på 180 à 200 fots afstånd, dä
stenen kom med den styrka att den kunde krossa armar och ben,
och äfven intränga i kroppen. Yi hade tillfälle att se dem i strid.
En dag rapporterade en utkik att infödingarna höllo på att slåss.
Vi skyndade dit med beväpnade matroser för att åtskilja dem.
När vi framkommit sågo vi ett slags envig emellan sex män
emot ett lika antal på andra sidan. På något afstånd stodo
några qvinnor, hvarom striden gällde. De stridande höllo sig i
spridd ordning och ungefär hundra fot från motståndarne. Endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
