Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
kastspjutet begagnades. Hvarje karl stod i en nedhukad
gardeställning, skarp fixerande motståndarne, och oupphörligt hoppande
och svängande med kroppen. När kastspjutet kom hvinande,
böjde han sig undan, och förde det åt sidan med en handparad.
Flere hade fått betydliga skråmor, ehuru de å ömse sidor visade
en otrolig smidighet och sinnesnärvaro. Vi läto dem icke länge
fortfara, utan ryckte fram ined vårt manskap, då de genast
sprungo sin väg åtföljda af qvinnorna.
Oaktadt sin styrka och skicklighet i vapenföring, voro de
ytterligt rädda för våra skjutgevär. Lossade vi ett skott nära
invid dem, kastade de sig ned på magen och vrålade som djur.
För att vidmakthålla denna respekt för våra eldvapen, iakttogo
vi den försigtigheten att när vi voro på jagt, då alltid en mängd
af infödingar svärmade omkring oss, aldrig skjuta utan att vara
fullt säkra att träffa. Oss ofredade de icke. Endast en enda
gång angrepo de en båtbesättning, som var sänd att vid en
flodmynning fylla vatten. Då denna båtbesättning enfaldigt nog ej
medfört skjutvapen, blef den bortkörd och måste med oförrättadt
ärende återvända ombord. Sedan dess medtogos vapen vid dylika
expeditioner, hvarefter infödingarna förhöllo sig fredligt.
De olika stammarne lefva i ett oupphörligt krigstillstånd sins
emellan, och äro ännu i full fart med att uppäta sina krigsfångar.
Det påstods äfven att när Numea-stammens konung Hans Maj:t
Qvindo, kände aptiten stark, saknade han aldrig anledning att
finna fel med någon af sina undersåter, som han då genast dömde
till döden och åt upp. Dermed må nu vara huru som helst, så
hade vi dock bevis på, att han icke var nogräknad i fråga om
mitt och ditt. Några oxar, som vi medfört, hade vi satt i land
på en skogbeväxt liten ö, der de inom några veckor blefvo
alldeles vilda. En dag fingo vi rapport att kung Qvindo, med följe
var i land på ön och jagade våra oxar, och att han redan hade
dödat en. Jag fick genast befallning att med tolf man köra bort
lians Maj:t, men helst taga honom lefvande eller död. Vi
skyndade till ön, men när vi landstego på ena stranden kastade han
och hans sällskap sig i sjön från den andra. Våra kulor hoppade
omkring honom i vattnet, men afståndet var för långt. Sedan
vågade han aldrig visa sig för oss.
Afsigten med vårt härvarande besök var att taga Nya
Caledonia i formlig besittning och vidtaga förberedande åtgärder
för anläggandet af en straffkoloni. Hela ön med sina många
småöar hade redan om hösten 1853 blifvit proklamerad såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
