Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Nya Caledonia synes sälunda erbjuda allt hvad sora kan
önskas för en kolorii. Svårligen finnes något land med bättre
klimat, jordmån och öfriga naturförhållanden. Det beror nu endast
på om fransoser duga till kolonister. Hvad infödingarna beträffar,
blir det väl en nödvändighet att å dem tillämpa den gamla
kolonisationsregeln, att de som ej kunna eller vilja emottaga
civilisationen, måste, ehuru rättmätiga egare af landet, småningom
utrotas.
Den 16:de April lättade vi ankaret och gingo, åtföljda af
ångkorvetten le Duroc, ifrån Numea. Vår destination var nu till
Vlle des Fins, en ö belägen ungefär sex svenska sjömil från
Nya Caledonias sydöstra kust, men med den sammanhängande
genom ett enda stort korallref, öfver hvilket oceanens vågor
oupphörligt bryta sig i det vildaste skum. Den 20:de ankrade vi i
en liten hamn på sydsidan af Vlle des Pius. Likasom vid vår
ankomst till Numea blefvo vi äfven här öfversvämmade af
infödingar. Dessa voro af samma utseende som de i Numea, meu
syntes mera medelsamma och vänligt stämda. Vi gjorde dem
presenter af glasperlor, tygbitar och spik ra. m. samt tillbytte
oss vapen, hvilket var det enda de hade att afyttra. Den 24:de
gingo vi åter till segels, med kursen för Balade, en hamn på Nya
Caledonias nordöstra kust. Andra dagen efter vår afsegling blef
det storm, med vinden emot. Den 27:de höllo vi ned till Loyalty
Islands, der vi lade bi under en liten ö som hette Britania. Vår
chef beslöt här att låta ångkorvetten le Duroc ensam gå till
Balade, och att vi skulle återvända till Otahiti. Med tvä ref i
märsseglen och för en hård bris med svar sjögång gingo vi nu
sydvart. Detta var den 27:de April. Följande natt vid tu-tiden,
da vi lågo för babords halsar och gjorde ungefär åtta knops
fart, ropade utkiken på fockrån: "Bränningar rätt fur-ut och om
babord"! Vakthafvande officern kommenderade genast: "Upp
med rodret"! Det var dock försent. Korvetten hann icke lystra
till rodret, utan rusade med full fart in i bränningarna och
stannade med en förfärlig stöt på korallrefvet. Nästa våg kastade
henne pä sidan. Våg efter våg vältrade sig nu öfver henne och
förde henne med ett förfärligt brak allt högre upp på
korallrefvet. Här föll hon äu mer på sidan, så att rånockarna nästan
rörde vid vattnet.
Vid första stöten hoppade jag ur min koj; skeppssidan
knakade emot korallklippan, och jag förstod genast hvad som var
a färde. Jag kastade endast en röck på mig och skyndade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
