Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
nas med Margaretha Ascheberg; inom de sköna konsterna med
A. M. Ehrenstrahl och Ulrika Pasch, samt slutligen inom
vitterheten med Sofia Elisabeth Brenner. Och då vi funno att
sökandet endast på detta område fullföljdes, eller utöfvat något
märkligare inflytande på följande tidskiften, stannade vi vid Sofia Elis.
Brenner såsom bildande öfvergången till det Vittra inflytandets tid.
Fru Brenners betydelse för den svenska qvinnans historia
ligger onekligen främst deruti, att hon varit vår första allmänt
uppburna skaldinna och sålunda brutit vägen för en qvinlig
litteratur. Detta har dock tydligen ej skett utan all kamp. Det
framgår påtagligt af fru Brenners skrifter, att hon mött motstånd på
sin väg och att hon alltför djupt känt sitt värde som qvinna och
sin rättighet som menniska, för att ej rusta sig till försvar så
godt hon förstod. Icke nog med derför att hon var den första
svenska qvinna, som tillvann sig rykte såsorh skald, var Fru
Brenner äfven den första, som upptog striden om qvinnans
intellektuella uppgift:
"Har qvinnan någon högre intelligens? Och i så fall år det
henne tillåtet att bruka den ? Hvar bör gränsen sättas för den
qvinliga andens verksamhet? Huru kan denna förlikas med
qvinnans husliga kall?" och först och sist: "hvad skall folket säga?"
Alla dessa spörjsmål, som ännu vår tid ej hunnit tiil fullo
besvara, vågar fru Brenner upptaga och på sitt naivt torroliga sätt
besvara. Det är med denna sida af hennes skrifter vi här
företrädesvis skola sysselsätta oss, eftersom hennes skaldskap såsom
sådant är af föga värde och redan i det föregående blifvit
karak-teriseradt såsom fullt jemförligt med samtida poeters i torftighet
och prosaisk hvardaglighet. Hennes största förtjenst såsom
skriftställare ligger deruti, att hon onekligen bidragit att utveckla
språket til! ett rikare och böjligare organ för tanken. Och dock
skref hon, eget nog, mycket friare, vackrare och mera poetiskt
på fremmande språk hvari hon hade en för den tiden högst
ovanlig kunskap.
Den af henne sjelf ånyo öfversedda 2:dra upplagan af hennes
"poetiska dikter", utgifven 1713, inledes med tvänne företal, det
ena ställdt till Arfprinsessan Ulrica Eleonora, det andra till
läsaren. I det första ursäktar hon djerfheten att framlägga sina
"rimvis författade infällen" med det gamla ordspråket: allt nytt
är välkommet. Denna förmån, säger hon, är det som gör de små
vattenaktiga "kyrssbär" om vintertid kärkomnare än de "allra
mognaste och smaksamste" midt i sommaren, och samma förmån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
