Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
som den aldrig tillförene innehaft. Vill man varna för orena
idealer så må man icke hålla sig endast till de fåtaliga exempel
derpå, som förekomma i den qvinliga litteraturen, utan utsträcka
varningen till allt orent diktande, ett område der, oin någonsin,
mannen måste erkännas hafva öfverträffat qvinnan.
Vi hafva anmärkt detta, icke blott för att protestera mot
det oriktiga i komissionens uppfattning, utan äfven för att påpeka
huru ännu hos de ädlaste män, med de bästa afsigter, röjer sig
den kanske ofta omedvetna benägenheten att underskatta
qvinnans förmåga inom högre verksamhetsarter och öfverdrifva hennes
andel i de dåliga och låga. Inom vetenskap och konst säges icke
något stort, sjelfständigt verk af qvinligt ursprung kunna,
uppvisas (se betänkandet sid. 16), men der det gäller att varna för
den dåliga litteraturen, har man öga endast för den qvinliga
fantasiens skapelser (sid. 58). Ar ej detta, midt i civilisationens
sköte, en qvarlefva af de vilda folkens sed att lägga alla bördor
pä qvinnans axlar?
Annu några oegentligheter, som alla kunna hänföras till
öfverdriften eller missuppfattningen af det specifikt qvinliga, torde det
tillåtas oss att i förbigående anföra. Så t. ex. har man uteslutit
logiken (lagarne om tankeläran) ur undervisningen, på grund jusl
af den brist i qvinnans själsbegåfning, som detta läroämne är
egnadt att häfva, och dock fordrar man att eleverna skola lära
att skriftligen "med logisk klarhet" uttrycka sina tankar.
Det är här, som så ofta i andra fall: man antager a priori
frånvaron af vissa högre krafter hos qvinnan; man nekar henne
den undervisning, som hos mannen, väcker och utvecklar dessa
krafter; men i det praktiska lifvet ställer man dock samma
fordringar på henne som på honom, och när hon icke kan motsvara
dem åberopas detta såsom ett nytt bevis på hennes underlägsna
naturanlag.
Vid jemförelsen mellan skiljaktigheterna i qvinnans och
mannens skaplynne framställes han såsom lefvande och verkande
företrädesvis för det kommande, hon såsom uppgående i det
närvarande och derför till sina känslor mera ombytlig och vacklande
än han. Och likväl säges det uttryckligen att mannen, i
med-som motgång, hemtar "ett starkare stöd — ett fastare hopp hos
qvinnan, än hos någon af sitt eget kön". Vi fråga: är då ej
hoppet, mer än något annat, ett lif i det kommande; och är det
väl troligt att den vacklande och ombytliga skulle kunna erbjuda
det starkaste stödet-?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
