Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
En dag hade Klara gått ut, då hörde tanten en mans steg i
trappan, dörren öppnades, och — Otto inträdde.
"Jag reste mig hastigt från stolen" fortfar förf:n "och
skyndade emot honom med utsträckta händer, i det jag sade:"
"Käraste barn — hvar kommer du ifrån — som en tjuf om
natten? Välkommen, välkommen!"
"Tack, tant", svarade han och såg sig omkring. "Jag tyckes
ej vara väntad? Hvar är Klara? Har ej mitt bref kommit fram ?"
"Bref? nej, vi ha hvarendaste stund af de senaste långa
dagarna längtat och väntat att få underrättelser om, när du skulle
inträffa här, men intet bref ha vi hört af. Så -rysligt ledsamt,
att Klara just skulle vara gången bort i ett ärende, men hon
återkommer visst snart. Ack, en sådan glädje, en sådan
öfverraskning!"
"Dä har väl brefvet blifvit bortslarfvadt, som ofta händer",
sade han och satte sig ned.
Han såg trött och håglös ut. Det kunde ej ensamt vara
missräkningen och att hans emottagande i hemmet så litet
motsvarat hans förväntan; tydligen tryckte-något annat, oberoende
deraf, på hans sinne, men hvad? Månn’ tro detsamma, som jag
bar på mitt samvete? Hade redan någon varit framme och
upplyst honom? — och kände han sig verkligen så missnöjd med
Klara, att det störde honom i återseendets stund? Alla dessa
frågor trängde sig på mig och gjorde mig liksom litet besvärad
och häpen, och jag visste ej riktigt hvad jag skulle säga eller
inte säga, ty att sjelf beröra den ömtåliga punkten ville jag
naturligtvis i det längsta undvika.
"Otn Klara visste hvad som väntar henne här hemma", sade
jag slutligen, "finge hon visst vingar."
"Hm", svarade han och log ett besynnerligt leende; "flygtig
nog förut."
Jag såg på honom förbluffad och frågande. Han fortfor:
"Det är kanske ej alltid man kommer lägligt, äfven efter
nära ett års frånvaro."
"Ah kors, så du talar", sade jag och kände mig riktigt ängslig.
"Och Klara har ju under min frånvaro, efter hvad jag hört
och kan förstå, fyllt tiden på ett sätt, som tydligt låter mig inse,
att hon väl ej särskildt finner någon lycka i min hemkomst."
Det var klart, att han visste allt.
"Ah, Otto! Huru kan du taga det på det sättet? Hvem
kan ha sqvallrat om hvad vi hoppades ej skulle komma till dina
öron förrän här hemma på samma gång som förklaringen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
