Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
"Ack! sådant bäres omkring af många tungor, men senaste
beviset ligger der nere i hennes rum — en rulle handlingar
påtecknad: till kamreren i banken. Det tyckes då som om
förhällandet redan hunnit långt. Som jag säger — i hennes rum.
Du har illa bevakat min skatt, tant." Han böjde hufvudet ned
i handen.
o
"Ah ja, men herre Gud, söta Otto", sade jag alldeles bestört,
"ännu en gång, tag det ej så der allvarligt. Hon gjorde det för
din skull och trodde du skulle inse fördelarna. Stackars lilla
kamrer!"
Han stirrade på mig en lång stund och sade slutligen:
"Antingen hör jag ej rätt, eller också måtte en af oss vara från
vettet. Ja så, du beklagar honom — den eländige!"
Nu var det min tur att stirra som ut i ett mörker, men
länge dröjde det ej, förrän det dagades, och jag begrep allt. Jag
höll på att brista ut i ett gudomligt löje, men hejdade mig
lyckligtvis och var nu fullt herre öfver situationen. Af naturen hade
han benägenhet för litet svartsjuka, ban hade på ett eller annat
sätt, som väl sedan skulle bli uppenbaradt, fått kamreren om
bakfoten, om jag sä får uttrycka mig, och satt nu der, ett
in-billadt offer för en flyktig qvinnas trolöshet.
Jag tog på mig en mystisk uppsyn, slog ned mina ögon,
knäppte ihop händerna och lät tummarna kretsa omkring
hvarandra, allt under det jag satt tigande och gåtfull som en sfinx.
Äfven han satt tyst, men när jag förstulet betraktade honom,
såg jag, att frågornas ström snart skulle bryta lös.
"Tant", hette det slutligen, "jag vill ej nu förebrå dig, men
jag fordrar, att du på samvete, kort och bestämdt, utan alla
vanliga qvinnoundanflykter, besvarar mina frågor."
"Skall ske", sade jag.
"Huru länge har detta varat?"
"Se’n strax efter din afresa."
"Märkte du ej genast förhållandet och kunde varna Klara?"
"Jo, jag märkte och varnade som för en turk — minst."
"Har — den der — kamreren ofta synts här i huset?"
"Hvar eviga, endaste dag."
"Så—å! Man har då umgåtts på förtrolig fot?"
"Intimt."
"Det blir allt bättre och bättre! Ilur ser hau ut?"
"Vacker som en dag .-— ett riktigt fruntimmersansigte."
"Ah! — en adonis, som rört äfven ditt gamla hjerta. Kanske
du äfven i din godhet tillåtit dem att träffas här?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
