Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
üppon kyrka utan att träda in — och hvilken kan träda in i en
katolsk kyrka utan att gripas af en känsla af andakt?
Utkommen till paviljongen fann jag mig helt allena i huset;
i stället för kransar och löf— hyfvelspån och allt upptänkligt skräp.
I förstugan stod dock en balja med rent vatten: dalkullan, som
var mig lofvad till biträde, skaffade damborste och skyffel. Min
glädje var obeskriflig: arbetet skulle då ändtligen börja och jag
kunde skönja möjligheten af att vår lilla afdelning ändå en gång
skulle komma till stånd. Jag stängde de yttre dörrarne på det
inga nyfikna skulle hindra mig, fäste en handduk för klädningen,
fattade borsten, och erfor inom mig en känsla af belåtenhet, som
jag, onyttiga menniska, ej förr erfarit i Wien. Inom kort var
golfvet afröjdt och jag närmade mig nu montrerna med borste i
ena handen och trasa i den andra. Men innan jag visste ordet
af öppnades dörren och in trädde unge D ..., tog af mig trasa
och borste, samt skickade efter två gummor att putsa montrerna.
Sedan arbetade han, en fru A.. . och jag hela förmiddagen med
att packa upp lårar och ordna deras innehåll. Komiténs fina
damer ha visat sig vara mästare i den svåra konsten att packa
in ömtåliga föremål. I de 37 lårar vi den dagen öppnade var
intet skadadt utom glaset till en tafla. Endast det lilla dalbarnet*)
var fuktigt, äfvensom dess kläder, hvilka vi måste hänga ut. Men
hvem kan också undra på så små barn!
Omkring kl. 2 erhöll jag genom vår kommissarie, i min
egenskap af suppleant för den svenska prisdomarinnan, ett
inbjudningskort till ett möte "der internationalen Jury" kl. 8 på aftonen.
Frän kl. 3 till kl. 5 var jag Rektor S. behjelplig att göra
les honneuis i det svenska skolhuset för en larmande, nyfiken,
klåfingrig hop, bland hvilken dock en och annan utmärkte sig för
sakkänuedom och intresse. I)et blir nödvändigt att stänga både
skolhuset och vår blifvande afdelning i jagtpaviljongen för
söndagspubliken, ty den far fram utan försyn, fingrande och
knackande på allting.
Sedan skyndade jag hem att ordna min toilette, hvilken var
"lika elegant som smakfull", förklarade mina värdinnor, och en sådan
auktoritet får man ju tro. Rektor S. kom med vagn och hemtade
mig, och kl. ^9 inträdde vi i Gewerbe Vereins lokal. Jag kände
mig förunderligt lugn och modig. Det var ju Sverige och de
*) En docka i naturlig storlek med tillhörande lindekläder, vaggkorg m. m.,
enligt bruket i Mora socken, alltsammans föraustaftadt af Hertiginnan af
Östergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
