Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
att missbrukas. Så närmar sig Sorella någon gång [-passi-V]tetens-] {+passi-
V]tetens+} gräns, se t. ex. "Kandidaten". Vackrast och renast
afspeglar sig hennes älskliga skaplynne i det lilla stycke, som fått
naffln af "Hjertemormor" och som i våra ögon utgör perlan i
^lingen:
För att lyda en ädelsinnad, men i aristokratiska fördomar
binden fader, har fröken Eva skiljt sig vid den unge
borgarso-nec. som hon älskar, sedan hon dock först öppet uttalat sina
känslor för honom. "Sjelfva min kärlek" hade hon sagt, skall lära
miS att försaka — att lida — och äfven att lefva". "Ocli hon
^ade icke lofvat for mycket. Allt var hon villig att offra, blott icke
Sln trohet, sin själs frid. Ären gå. Pröfningar, frestelser komma,
fadern önskar att hon skall glömma det förflutna, erinrar henne
att ungdomsvännen redan tagit sitt förnuft till fånga och gift sig.
Oron för dotterns ensliga framtid plågar honom så mycket mera,
s°m affärerna ej äro de bästa och en gång torde lemna föga
öf-1-|§t för den i öfverflöd uppfödda dottern. Han ber henne derför
8’fva en högättad friare sitt ja, oin icke för hans, så för faderns
skull. Men nej! ett äktenskap utan kärlek, det vore att uppge
?ln själs frid, aktninge’n för sig sjelf. Allt vill hon göra, blott
detta!
Ej långt derefter stod fröken Eva vid ungdomsvännens
dödsbädd, i hennes famn låg hans lilla barn, på hennes läppar
^ftet att bli en moder för den föräldralösa, i hennes hjerta
bö-Ben! att hon måtte bli sin uppgift värdig. — —
Tjugo år ha gått och fröken Eva håller bröllop för sin
fosterdotter. Utanför bröllopsgården sqvallrar småfolket och förråder
dunder de ädlaste drag ur den gamla frökens lif. Derinne
ut-a’as afskedet, fostermodern nedkallar Guds välsignelse öfver sitt
^rtebarn — gifver så bort det likasom hon mottog det — under
°n — och sitter åter ensam.
Den sista taflan visar oss den sjuttioåriga. "Silfverhvita lockar
|^gifva hennes hufvud, som darrar för årens vind, och nu, sedan
l0tl blifvit mormor och barnaglädje jollrar och trifves i hennes
®ai’het, sprider ljuset inifrån en mildare, kärleksfulla,re dager än
®agotisin förr öfver hennes ansigte. Hon är lycklig, ty från
ltvet, som ligger bakom henne, uppstiger ingen hotfull skugga
Iförande för sinnets ro, och mot lifvet bortom tidens gräns blickar
ll> der hon står vid grafvens rand, med hopp och förtröstan."
Den lilla gossen, som sitter på hennes knä undrar hur det
an komma sig att hon ändå ej är hans mormor "riktigt".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
