Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
"Ah jo, min gosse", svarar den gamla, "med hjertat är jag
det riktigt."
Gossen såg på henne ett ögonblick fundersamt men slog så
armarne om hennes hals, utropande: "då är du också min
hjerte-mormor!"
Månstrålen, som förtäljt oss historien tillägger:
Jag har nu gifvit dig de få taflorna ur hennes lif. Tror du
ej, att jag skulle blicka ned öfver mången "hjertemormor", om
ni, jordens ensamma qvinnor, bättre lärde er konsten att älska
och att på lifvet tillämpa kärleken, den må nu vara
ungdomsälskarinnans, systerns, vännens eller den för andra ömmande
qvinnans? Du tror det — nå väl?"
Vilja vi uppsöka M. Thoresen i hennes rätta element och på
samma gång finna den bästa parallel-bild till Hjertemormors
historia, slå vi upp berättelsen om
Andrea ocli Halbjeld.
Andrea, född till en kärlekslös barndom, men full af stora
anlag och lifsrörelser, växte upp i stor enslighet under det de
inre lifsämnena samlade sig i hennes väsende tlil enstaka stora
drag eller naturbestämmelser, i hvilka hon likasom växte fäst. Så
stod hon en dag fullväxt, högrest, stark och skön, men kall och
frånstötande, och det föll modern in att gifta bort henne med
länsmannen, som blifvit enkling, och derigenom betinga sig sjelf
några förmåner. Andrea, som lefvat fri i skog och mark, men
hemma kufvad under modern, förstod intet och lät föra sig på
besök till länsmannen utan aning om hvad som förestod. Men
då de körde upp på gården mötte hon i förbifarten blicken från
ett leende ungt anlete, som nyfiket stack fram bakom husknuten.
Det var länsmannens yngste son, som blifvit tillsagd att hålla sig
undan, likasom den äldre, hvilken från annat håll osedd tog
nykomlingen i betraktande. Hos båda, likasom hos fadern, tändes
vid den sköna flickans anblick passionens låga. Sjelf omedveten
om det intryck hon gjort förnam Andrea blott som i en dröm
moderns och länsmannens samtal, under under hon hela tiden
tyckte sig stå bakom hörnet och prata med den ståtlige ynglingen.
Dessa nyväckta känslor togo nu prägel af de olika naturer i
hvilka de slagit rot. Hos fadern fingo de form af den trygga
sjelfviskheten hos en rå, hvardaglig natur, som ser sitt mål och
vet att han skall nå det. Den äldre sonen, en grofbyggd, tung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
