Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Innerst återfinna vi alltså äfven här enheten midt i motsatserna
mellan den svenska och norska författarinnan.
Annu ett annat drag hafva de båda arbetena gemensamt och
det är den fullkomligaste renhet, om ock lidelsen fått en större
plats och en djupare färgläggning i M. Thoresens än i Sorellas
skildringar.
De båda förfina hafva dock hvardera en sida af sitt
skriftställarskap, som står utanför den egentliga diktens område, och
som äro alltför olika att kunna sins imellan jemföras. Det enda
de hafva gemensamt är att båda företrädesvis beröra kulturlifvet,
men då Magdalene Thoreseu skildrar kulturen i stort, tar Sorella,
trogen sitt skaplynne, blott en liten del deraf, men denna just
hjertpunkten, den som utgör måttstocken på och ger prägeln åt
bela kulturen i öfrigt: qvinnans ställning till familj och samhälle.
Redan i grannskapets krönika framträder detta älsklingsämne här
och der antydningsvis, i den sista berättelsen fullt påtagligt.
Här behandlas dock ännu frågan, såsom vi af det föregående sett,
på ett lekfullt, satiriskt sätt, om ock med tillräckligt eftertryck,
för att man i förfin kan igenkänna en varm förkämpe för
qvinnans sanna frihet. Mera visste vi ej, då början af denna
anmälan skrefs; men innan den ännu var tryckt, måste den
gifva plats för ett kärkommet bidrag af Sorellas egen hand, deri
denna kulturfråga framhålles för läsarens pröfvande omdöme,
med hela värmen af en för hvarje rättskränkning djupt känslig
själ, ehuru nu som förut, gömd under en enkel, med konstnärlig
finhet och takt tecknad bild ur verkligheten *). Denna berättelse
har af pressen blifvit klandrad såsom varande en
"tendens-novell", ehuru alltid med tillägget att den är synnerligt väl och
fint skrifven. I vårt tycke är klandret oförtjent. Om förfin
skildrat endast missförhållanden inom äktenskapet, då hade
skildringen både inneburit en öfverdrift af sanningen och förtjenat
förebråelsen att vara ’"ytterst tendentiös". Men då teckningen
af den öfvergifna och utplundrade arbetarhustrun, samt af den
fina frun, som midt i öfverflödet af sitt eget rika fädernearf blir
af mannen förvägrad den begärda summan till afhjelpande af
den förras nöd; — när dessa skildringar, om ock hållna i något
bjerta färger, fått till bakgrund det lyckligaste äktenskap, det
ljufvaste, förtroligaste hemlif — då synes tendensen i sanning ej
vara så farlig. Det enda man möjligen med skäl kunde anmärka
") Se "Ed garnhärfva och ett smycke", i föregående häfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
