Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
vore benägenheten att drifva ett skildradt missförhållande till
dess yttersta spets, något hvartill, ty värr! väl verkligheten, men
ej konsten torde berättiga.
En recensents påstående att tendensskrifveriet alltid
företrädesvis bedrifvits af de qvinliga författarne torde bli svårt att
styrka. Vilja hrr kritici konseqvent tillämpa den mot Sorella
riktade förkastelsedomen öfver all tendens inom diktens alster,
så måste de börja med att förkasta förf. sådana som Dickens
och Thackeray, Spielhagen, Sue, Hugo, Onkel Adam, Victor
Rydberg med flere, och i sådant sällskap må väl Sorella och
hennes medsystrar lugnt kunna underkasta sig domen. Se vi
deremot på de mest framstående qvinliga diktare under det sista
decenniet eller något mera: en Currer Bell, en George Elliot,
en Magdalene Thoresen, tro vi de stå så fria för allt, som med
skäl kan kallas tendensskrifveri, som trots någon af deras hrr
medbröder på parnassen. Sorella har dessutom blott
undantagsvis berört tendensartade ämnen och vid deras behandling visat
så mycken estetisk takt och en så fin anordning af sitt stoff,
att det ger en borgen för, att hon aldrig skall låta sin konst
urarta till ett blott handtverk i tendensens tjenst. Hon behöfver
det dessutom alldeles icke. Hvarje ädel tanke, hvarje ren känsla,
hvarje qvinnohjertats sympatetiska rörelse, som hon ger ord och
uttryck, tala kraftigare för qvinnans sanna frigörelse — hvarje
skämtets pil, som hon ger udd och riktar mot den manliga
sjelf-tillräckligheten och envåldsmakten, undergräfver hastigare fördomens
bålverk, än de mest dräpande bevisningar. Må Sorella derför
fara fort att ge oss dessa friska, älskliga bilder från hjertats
verld och från hemmets, i ljus och skugga skiftande lif, och, hon
skall förvärfva sig den rikaste af all lön — tacksamhetens.
Men vi återvända till Magdalena Thoresen. Hvad som i
hennes skriftställarskap står ensamt i sittt slag är det sätt
hvarpå hon uppsöker och följer kulturens källådror, sådana de
från urgamla tider gått fram genom folket, tid efter annan
upptagande uti sig nya, renande tillflöden, böjande sig i nya
riktningar, utgrenande sig öfver nya områden, men dock alltid på
djupet medförande en mäktig underström af ursprunglig götisk
kultur, eller, om man heldre vill, af det utpreglade skaplynne,
den folkindividualitet, som utgör förutsättning och stoff för hvarje
sjelfständig kulturform. Sådana kulturens mäktiga pulsådror äro
på Norges vestkust fantasiens lif i saga och dikt, tro- och
vantros-lifvet inom kyrkan, hjertelifvet menniskorna inbördes emellan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
