Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
den för klippvandringar beräknade fotbeklädnaden, kallad
"espa-drilles". Som vi icke kunde gå förbi hvarandra på den smala
gångstigen, utan att den ena af oss tryckte sig intill klippmuren,
gjorde jag denna rörelse för att gifva rum åt vandraren, som
tycktes ha mera brådtom än jag. Men i det han artigt lyfte på
mössan, stannade mannen i stället att gå förbi, och betraktade
mig med synnerlig uppmärksamhet. Också jag betraktade honom
och tyckte mig känna igen detta ansigte, ehuru jag ej kunde
erinra mig när och hvar jag sett det.
o j
"Ah!" utropade han plötsligt med glad ton, "det är 111!
Hur väl känner jag ej igen er! men ni kan naturligtvis ej
påminna er —–— Förlåt, jag går förut; några steg härifrån
blir vägen bredare, och jag vänder om med er för att få höra
huru ni har det nu förtiden. Jag kan ej säga hur glad jag är
att återse er!"
"Men hvem är ni då, min vän? inföll jag. "Förgäfves söker
jag i mitt minne —–-"
"Låt oss icke tala här. Ni har valt en farlig väg och ni
är icke bergsbo. Här måste man ha tankarne med sig vid hvarje
steg. Men följ nu blott mig så har det ingen fara,"
Stigen blef verkligen alltmera svindlande; men jag var ung
och naturforskare, och behöfde ingen hjelp. Fem minuter senare
vände gångstigen inåt en af de vilda bergklyftor, som utgå från
Mont-Aigu. Här fanns tillräckligt ruin för tvänne att gå i bredd
och jag uppmanade ånyo min ledsagare att gifva sig tillkänna.
"Jag är ingen annan än Miquel Miquelon", sade han, "äldste
sonen till den olycklige Miquelon, tiggaren, hvilken ni hvarje
vecka gaf en allmosa med en blick af deltagande, som alltid
gjorde mig glad; ty i det der olyckliga yrket möter man ofta
förödmjukelser, hvilket är värre än afslag."
"Ah! är ni verkligen den lille Miquel? Ja, minsann, känner
jag icke igen edra ögon och edra vackra tänder."
"Men icke mitt svarta skägg, eller hur? Men, jag ber er,
kära herre, kalla mig du som förr i verlden. Jag har ej glömt
att ni ville mig väl; ni var ej rik, det kunde jag nog märka,
och likafullt hade ni velat betala för mig i en skola; men just
vid det laget dog min stackars far, och se’n dess ha många saker
inträffat."
"Berätta mig allt detta, Miquel. Du tycks ha lemnat
fattigdomen bakom dig, och det gläder mig af hjertat. Men skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
