Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
"Hm!" tänkte jag. "Om den der lilla spindeln lefvat hela
sin tid i sjelfva gapet på jätten, utan att ha något ondt af hans
nycker, hvarför skulle ej också jag kunna lugnt slå mig ned vid
hans sida, utan att förjaga honom."
"Gör mig bara en god bädd och jag lofvar att hålla mig
stilla", brummade jätten.
"Ah hå!" skrattade jag, "herrn vill att man skall bädda åt
honom; det skall väl vara med dunbolstrar det!"
"Sand, är onekligen bäst", svarade en menniskoröst bredvid
mig! — "Det är utan fråga det klokaste att lägga honom der
såsom en vall mot ismassorna. Att flytta honom tillbaka dit,
hvarifrån han kom, låter sig icke göra, och att förflytta honom på
annat sätt, har du ej rättighet till."
"Och hvem skulle hindra mig?"
"Lagen. Om du gör dig af med din iiende och kastar honom
på dina grannar, blir du straffad."
’Men om jag störtar honom i afgrunden?"
"Vi ha inga afgrunder här, som icke äro någons tillhörighet;
och du vet att i botten af hvar och en sådan löper en ström
som utgör allmän egendom och som du icke har rättighet att
hvarken dämma eller afleda. Du måste alltså behålla din jätte,
och som den der bergsluttningen tillhör dig, är det dit du bör
bära honom, sten för sten. På det sättet skall han bli dig till
nytta i stället för skada."
Jag ämnade just svara, då pä en gång mina ögon öppnades
och jag märkte att jag befann mig framför spiseln i fader Bradat*
koja och att det var han som talat med mig.
"Se så, min gosse! Du pratar som om du drömde med öppna
ögon; men dina tankar äro icke så dumma som de låta. Du har
dröjt länge, men jag har suttit uppe och väntat på dig, kom derför
och ät så skola vi språka sedan."
Jag visste ännu ej rätt hur jag hade det, men skämdes för
att säga något, och efter måltiden återtogo vi samtalet.
Fader Bradat började ined att slå ned mina barnsliga
illusioner. Att jag ensam skulle kunna företaga ett sådant verk,
som att "sten för sten" flytta jätten dit, der han kunde gagna
i stället att skada, det förklarade han vara en ren galenskap.
Men med ett dussin medhjelpare under tvänne somrar skulle det
kanske låta sig göra.
"Men dessutom", tillade fader Bradat, "måste man göra
borrhål och spränga sönder de större klippblocken."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
