Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
"Icke är jag heller rädd, kära far, men jag är alldeles säker
om att jätten är en förstenad satan, och derför har jag föresatt
mig att bekriga honom, likasom ni bekrigade beduinerna."
"Godt! godt", brummade den gamle herden. "Du må ha dina
tankar för dig. Nu är det tid att gå till kojs."
Följande dag följde han med mig upp till min dal, och när
han noga undersökt den, förklarade han att dess afrödjande skulle
fordra tio gånger mera arbete än han antagit, och dessutom mycket
krut till sprängning. Han afrädde mig derför allvarligt från
företaget, påstående att det skulle kosta mig allt hvad jag egde, och
icke gifva mig någon ersättning.
Jag invände att min far plägade säga att det var den yppersta
betesmarken i hela trakten.
Ilan medgaf det, och trodde att med en summa, dubbelt så
stor som den jag ha.de att förfoga öfver, företaget kunde löna sig;
dock fortfor han att på det bestämdaste afråda mig derifrån.
Men, tillade han, hvad är det som står inristadt der på stenen?
Det var de tecken, med hvilka jag beräknat det blifvande
arbetet, och jag sade honom det.
Han begrep då att jag hvarken kunde läsa eller skrifva, och
erbjöd sig att lära mig det. Jag tackade och begagnade mig
flitigt af lians hjelp, dock utan att låta afhålla mig från mina
framtidsplaner. Gubben gycklade med mig, då jag började tala
om jätten; de öfriga herdarne förespådde att det skulle gå med
mig som med andra, hvilka börjat dylika företag; hvad jag arbetat
under dagen skulle bergtomtarne omintetgöra under natten.
Jag fullföljde imellertid mitt företag. Fader Bradat hyste
och födde mig mot förmånen att kunna beta sina getter i min
dal, och gossen, som vallade dem, roade sig med att uppföra ett
skydd mot regnet för sig och mig af stenar och ris, der jag äfven
flera gånger tillbragte natten, för att stärka iuitt mod.
IV.
Hvarje gång jag sof deruppe såg jag jätten och för hvarje
gång blef han mer och mer orolig. Det var klart att han kände
sig förföljd och sökte komuia undan. Härvid bar han sig dock
så enfaldigt åt att jag ej kunde underlåta att alltimellanåt ge
honom en duktig "sitt opp", hvilket alltid hade till följd att han
störtade öfver ända och på nytt förhärjade dalen. Jag fann
då att det var bäst att ej låtsa om hans dumheter och somnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
