Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
öfvergifvenhet, som måste hafva gjort straffet för den första
öfverträdelsen så fasansfullt. Kanske utgjorde det en del af botgörelsen
för Cherokee Sal att hon, i den stund då hon bittrast måste
saknat sitt eget köns deltagande ömhet och vård, mötte endast sina
manliga sällskapskamraters halft föraktfulla blickar. Och dock
tror jag att en och annan af de kringstående kände sig rörd af
hennes lidande. Sandy Tipton tyckte "det stod hårdt på för Sal",
och i betraktelsen öfver hennes tillstånd höjde han sig några
ögonblick öfver det faktum, att ban hade ett ess och två trumf
i ärmuppslaget.
Man får också erkänna att belägenheten hade bela nyhetens
intresse. Döden var långt ifrån okänd i Hoaring Camp; men en
födelse — det var något splitter nytt. Folk hade blifvit affärdade
från lägret på ett grundligt afslutande sätt, som icke medgaf
något återvändande; men detta var första gången, som någon
omedelbart kommit till i lägret. Häraf uppståndelsen.
"Du Stumpy, gä in der", sade en framstående
medborgare, kallad Kentuck, till en af de närvarande. "Gå in der
och se till hvad du kan göra. Du har haft erfarenhet af
sådant der.".
Kanske var det ett klokt val. Stumpy hade, under andra
luftstreck, varit den förmente hufvudmannen för tvänne familjer;
och lärer det just varit uågon oregelbundenhet i dessa funktioner,
som Roaring Camp — denna "tillflygtsort" i ordets hela
bemärkelse — hade att tacka för hans sällskap. Hopen gillade valet,
och Stumpy var klok nog att böja sig för flertalet. Dörren slöts
efter den improviserade akuschören, och Roaring Camp slog sig
ned utanför, rökande sin pipa under afvaktan på hvad som
komma skulle.
Samlingen utgjordes af omkriug hundra män. En och annan
ibland dem hade flytt undan rättvisans dom, många voro
brottsliga, alla trotsigt sorglösa. Deras yttre gaf ingen ledning för
bedömandet af deras förflutna lif och karakter. Den största
skälmen hade ett rafaeliskt ansigte, omgifvet af ett rikt ljust
hår; Oakhurst, spelaren, hade en Hamlets svårmodiga uppsyn
och filosofiskt abstrakta blick; den oförskräcktaste och
kallblodigaste mannen i lägret var knappa fem fot lång med mild
röst och ett blygt och försagdt väsende. Benämningen
"grof-huggare", tillämpad på dem. var en distinktion snarare än en
definition. Lägret torde väl ha haft sina brister i fråga om
fingrar, tår, öron m. in., men dylika små undantag minskade icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
