Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
dess kollektiva styrka. Den starkaste mannen hade blott tre
finger på högra handen, och den bäste skytten blott ett öga.
Sådan var den yttre anblicken af de män, som befunno sig
samlade omkring stugan. Lägret låg i en trekantig dal mellan
två berg och en ström. Dalen hade blott en enda utgång, en
brant stig öfver toppen af berget, som låg midt emot vår stuga,
och nu belystes af den uppgående månen. Den sjuka qvinnan
kunde hafva sett stigen från den grofva bänken der hon låg —
sett den slingra sig lik en silfvertråd allt högre tills den förlorade
sig i stjernljuset deruppe.
En eld af torrt ris gaf ett sken af trefnad åt
församlingen. Gradvis återvände Roaring Camps vanliga lättsinne. Det
ena vadet efter det andra uppgjordes, med afseende på det
väntade resultatet. Der hölls tre mot fem att Sal skulle "gå igenom",
likaså att barnet skulle vara vid lif, med sidovad rörande den
väntade främlingens kön, färg på hår och skinn med mera. Midt
under en het diskussion hördes ett utrop från dem, som sutto
närmast dörren, och alla tystnade för att lyssna. Öfver tallskogens
suckande sus, strömmens friska sorl och eldens sprakande hördes
ett gällt, småknotande skrik — ett skrik, olikt allt hvad som
hittills hörts i lägret. Skogen upphörde att sucka, strömmen att
brusa och elden sprakade icke mer. Det föreföll, som hade
naturen stannat för att lyssna, också hon.
Lägret reste sig som en man. Det blef föreslaget att spränga
en krutfjerding i luften t.ill nykomlingens ära; men, med skyldigt
afseende på moderns tillstånd, inskränkte man sig till några få
pistolskott; Cherokee Sal kämpade nämligen sin sista kamp.
Inom en timme hade hon så att säga klättrat uppför den branta
stigen, som ledde till stjernorna, och lemnat Roaring Cainp, med
dess synd och skam, för alltid. Jag tror icke tillkännagifvandet
härom rörde dem mycket utom i hvad angick barnets öde.
"Kan det lefva nu?" frågade man Stuinpy. Svaret var
tvifvelaktigt. Den enda varelse af Sals kön och moderliga egenskaper
inom lägret var en åsninna. Misstankar yttrades angående
lämpligheten af en dylik utväg, men experimentet försöktes. Det var
mindre problematiskt än den gamla behandlingen af Romulus
och Remus, och lofvade samma framgång.
Då dessa detaljer blifvit afgjorda, hvilket upptog ännu en
timme, öppnades dörren, och den oroliga hopen, som uppställt sig
i queue, inträdde en i sender. Bredvid den låga bänken eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
