Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
straffet för den förbrytelse hvartill han gjort sig skyldig,
undertryckte han manligt gråten, som steg honom i halsen.
Efter några minuter kände han fatet återigen lyftas af en
kraftfull hand, som blef synlig öfver kanten af hans fängelse, och
hvilken han genast förstod ej kunde tillhöra någon annan än
jätten Lunkentus, hvilken han sett afbildad i sina barnböcker.
Innan han hann hemta sig från sin förvåning, blef hans tomfat
tillika med många andra uppkastadt på en kärra och bortkördt
i frisk fart; denna färd beskrifver lille Karl såsom öfver all
beskrifning fasansfull. Skakad och rullad rundt omkring som piller
i en dosa, erfor han intryck och känslor som väl kunna anas,
men ingalunda beskrifvas. Märken af den sällsamma färden
syntes på hans kläder, hvilka voro klibbiga som sirap, och på
hans hår, hvilket under flera timmars behandling med varmt
vatten gaf ifrån sig en tunn sockerlag. Slutligen stannade kärran
vid Skeppsbron, och åkaren började aflasta tomfaten. Då han
hvälfde på det fat i hvilket lilla Karl làg, utbrast han i
ett mindre fint utrop och släppte fatet, hvilket föll i gatan och
ut rullade lille Karl. Att komina på sina korta ben igen, och
lägga största möjliga afstånd mellan sig och åkaren, var det första
han gjorde sedan han återvunnit friheten. Han stannade ej förr
än vid hörnet af Strömgatan.
Här uppstår ännu ett tomrum i denna sannfärdiga historia.
Han kan icke minnas hur eller på hvad sätt han kom till
konst-beridarnes tält. lian har ett oredigt minne af att ha vandrat
utåt en lång gata der alla bodarne voro stängda, hvilket kom
honom att frukta att det var söndag, och att han tillbringat en
hel natt i det olycksaliga sockerfatet. Men han mins tydligt hur
han hörde musiken innanför tältet och hur han passade på när
ingen såg honom, och kröp pa händer och fötter tills han kom
inunder. Alla de under han här skådade; de fruktansvärda
bedrifter, som utfördes af karlen på stolpen, och som han sedan
gjorde efter på bakgården; de många hästarne, af hvilka en var
fläckig och liknade ett djur i "Noaks ark" som ända dittills varit
okändt; de qvinliga ryttarne, hvilkas praktfulla drägter icke kunde
förliknas vid något annat än hans systers docktoiletter; den målade
pajazzon, hvars skämt väckte en sällsam munterhet blandad med
obestämd fruktan — allt detta beskrefs med en lefvande
vältalighet, som denna penna förgäfves skulle söka återgifva, och
som ej ens de inest ohejdade utropstecken skulle kunna
åskådliggöra. Han är osäker om hvad som härpå följde. Han minns att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
