Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
"Ar det någon af er, sora känner mig?"
Ingen svarade.
"Tänk efter! Jag bodde i Marysville år 53. Alla menniskor
kände mig der, och alla menniskor hade rättighet att känna mig.
Jag höll "Polka-Salongen", till dess jag flyttade tillsammans med
Jiin. Det är sex år sedan. Kanhända är jag något förändrad
sedan dess."
Hon tycktes blifva något tveksam och brydd öfver att ej
vara igenkänd, och vände åter hufvudet mot elden. Några sekunder
förflöto, innan hon böljade igen, men nu med hastigare tal:
"Nåväl, ser ni, jag trodde att några af er måste ha känt
mig. Emellertid är ingen stor skada skedd. Hvad jag ville säga
var detta: Jim här — hon tog hans hand mellan sina båda,
under det hon talade — brukade komma och helsa på mig, om
ni inte gjorde det, och förstörde mycket pengar för min skull.
Jag kan nästan säga att han gjorde af med allt hvad han hade.
En dag... det blir sex är se’n nu i vinter.. . kom Jim in i mitt
lilla rum åt gården, satte sig på soffan, just så som ni ser honom
här i stolen, och rörde sig icke mer derifrån utan hjelp. Han
hade blifvit slagen med fullkomlig lamhet, och tycktes aldrig veta
hvad som fattades honom. Doktorerna kommo och sade som så,
att det var följden af hans lefverne ... för Jim var riktigt fri
och vild ... och att han aldrig skulle bli bättre, och i hvilket fäll
som helst kunde han inte lefva länge. De rådde mig att skicka
honom till Frisco*) på hospitalet, ty han dugde numera till
ingenting och skulle förbli hela sitt lif som ett litet barn. Kanhända
var det någonting i Jims ögon, eller kanske derför att jag aldrig
haft något litet barn, nog af, jag sade: "Nej". Jag var rik då,
för jag var omtyckt af alla .... gentlemen, som ni sjelfva, kommo
och besökte 111ig... jag sålde min affär och köpte den här gården,
derför att den låg liksom lite’ ur vägen, ser ni, och hit förde jag
min lilla gosse."
Med en qvinnas omedvetna poetiska takt hade hon, under
det hon talade, långsamt ändrat plats så, att hon fått den brutne
mannens stumma gestalt mellan sig och sina åhörare, och dolde
sig nu i skuggan bakom honom, liksom om hon ville framställa
honom som en tyst afbün för hennes handlingar. Tyst och
uttryckslös, talade han dock för henne; hjelplös, krossad och slagen
af den gudomliga åskviggen, sträckte han ännu omkring henne
*) Förkortning af San Francisco.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
