Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
qvällen för de hvilande kämparne. Dock tillägger Eddan gud
verldens qvinnor, valör, valkyrior, m. fi, företrädesvis sångens
och framtidssynens gåfvor. Mer än en af gudasagorna äro lagda
i en qvinnas mun; så t. ex. "Völuspå", det qväde hvari den
spå-kloka, all forntid minnandes och all framtid genomskådande, Hed
förtäljer gudars och menniskors öden, tilläggande då och då det
betecknande omqvädet, syftande på åhörarnes okunnighet i bredd
med henne: "veten J än, eller hvad?"
"Den kunskapsväldiga", "den vidt kring all verlden seende",
äro egenskaper, hvilka Eddan ofta tillägger qvinnor.
"All framtid, tror jag, att Frigg hon vet", yttrar Fröja om
Odins maka, med det för qvinnokarakteren betecknande tillägget:
"fast sjelf hon ingenting säger."
"All verldens öden, tror jag, vet hon alla, lika så säkert
som jag sjelf", yttrar sjelfva Odin om en annan af Valhalls
qvinnor.
Finge man antaga att gudasagornas upptecknare hemtat
typerna för vallhallsgestalterna ur det verkliga lifvet omkring sig.
skulle man således äfven kunna antaga att fornnordens qvinnoi
icke saknat sångens och det högre vetandets gudagåfvor.
Härom kan man dock som sagdt ingenting med
bestämdhet veta.
Gudasagorna och kämpaqvädena förstummades vid
kristendomens annalkande och efterträddes af folkvisorna. De voro,
här som alltid, namnlösa. Dock finnas många ibland dem, som
bära omisskännelig prägel af att vara sprungna omedelbart ur
qvinnans hjerta, likasom den genomgående grundtonen i hela
denna diktning har en vekhet och innerlighet, som för den
uppmärksamme lyssnaren förråder, icke blott kristendomens
förmildrande makt, utan ock ett stegradt inflytande af det qvinliga
elementet i folkanden.
De svenska folkvisorna hafva dock först under detta
århundrade blifvit upptecknade och utgifna, och tillhöra således icke
den gamla litteraturen, i ordets egentliga bemärkelse. I de äldsta
skrifter vi ega på svenskt tungomål, landslagarne och rimkrönikan,
gör sig åter det manliga elementet helt gällande. Men knappast
vågar sig folkanden, från dessa, af förnuftet och den faktiska
verkligheten strängt begränsade områden, öfver till trons och
fantasiens friare rymder, förr än qvinuan är med, ja, går i spetsen
för rörelsen. Men också är det en af de största och ädlaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
