Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
verraskades af en samling skizzer och noveller ("Ur grannskapets
krönika"), af den okända signaturen Sorella, hvars fina, qvicka
och till hjertat gående skildringar erinra om den svenska novellens
bästa tider och gifva löfte om en ny framtid för denna, äfven på
"den manliga linien", länge aftynande gren af vår litteratur.
Inom poesien hade, som ofvan blifvit nämndt, sedan fru
Lenngrens tid, blott få qvinliga stämmor låtit höra sig, och det
såg slutligen ut som skulle de högre poetiska anlagen hos Sveriges
qvinnor hardt nära dött ut, då, på en gång, allmänheten i slutet
af 1851 öfverraskades af att höra Svenska Akademiens första
pris tilldelas en sång-cykel öfver ett gammalnordiskt sagoämne:
B.agnar Lodbrok, samt dess andra pris en samling mindre dikter,
alla af en qvinlig skald, Tekla Knös, dotter af en då afliden
professor i Upsala. Detta namn var ej okändt. Man hade länge
hört Tekla Knös nämnas såsom en förtrolig medlem af Geijers,
Atterboms och Hvassers närmaste umgängeskrets, och man visste
att hon var en bland ledarne af det estetiska samlifvet i Upsala,
hvars medelpunkt utgjordes af hennes moderliga vän, den vittra
Ofverstinnan Silfverstolpe. Blygsam och tillbakadragen var det
endast på de ofvannämnda vännernas enträgna uppmaningar, som
hon vågade ingifva sina täflingsskrifter till Akademien och sedan
framlägga för allmänheten ett par häften samlade dikter (1852—53).
Karakteren af dessa intagande dikter angifver Atterbom i
företalet med följande ord:
"De lefva och klinga i kärlek till Gud och menniskor, till
natur och fosterland. De må läsas eller höras med den
själsstämning, som ingifves af blomsterdagg och löfgrönskog, spelande
vatten och spridda utsigter åt menniskosälla boningar."
Jemte de älskvärda egenskaper, som här angifvas, tillägga
vi Tekla Knös ett inflytande inom skaldekonsten, likartadt med
Fredrika Bremers inom prosadikten. Hon var nämligen den första,
som upptog hvardagslifvet och hemmet till stoff’ för egentlig poetisk
behandling. Genom en sällsynt mjuk och klangrik versbildning
lämpa sig hennes dikter synnerligt väl för säng. De hafva ock
i stort antal blifvit begagnade af våra förnämsta tonsättare och
sålunda lefvat upp på nytt inom "det sjungande Sverige." Tekla
Knös har äfven skrifvit små skizzer, sagor och minnesteckningar,
lemnat bidrag till Tidskrift för Hemmet m. m., allt utmärkt af
samma fina och skära behag som hennes dikter. Yid slutet af
1869 ingaf hon ånyo en täflingsskrift till Svenska Akademien
och erhöll äfven då pris. Men hon hade nu sjungit sin svanesång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
