Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
tänka ej — sorgligt nog — som denna stackars moder? Min
erifaldiga tro har alltid varit, att hemmet är den egentliga och
bästa förberedande skolan för lifvets stora läroverk, och det är
derför jag så gerna skulle vilja, för det maktpåliggande värfvet
der, göra qvinnan delaktig i all möjlig förädling, allt verkligt ljus.
Jag har tyckt mig finna, att de söner, som egnat sin moder ej
endast den vanliga, gångbara sonliga tillgifvenheten — vacker nog
ibland, men ack! oftast huru skild från hvad den borde och kunde
vara! — utan soin i henne älskat och vördat en verkligt ädel och
upplyst personlighet, jag har tyckt mig finna, att de varit de
bästa och ädlaste bland män; och jag tror, att det är i och
genom henne, som de också lärt att verkligt akta vårt kön.
Kärlek, beundran, tillbedjan, svärmeri för och slafvisk dyrkan af
qvinnan, det häfdvunna blomsterströendet och det skeufagra talet
om hennes "höga bestämmelse" och mycket annat mer — hvad
är det väl allt emot det bästa: en i mannens innersta hjerta
rotfästad aktning för henne som menniska och like? — Det är det
som återstår att vinna!
Jag har aflägsnad mig något från mitt egentliga ämne — ni
får ursäkta mig — mien tankarnas ström för mig så lätt med sig,
och jag vet ej heller hvarför jag skulle försöka att gå den emot,
då det är en vän, sona följer mig på färden.
Birger hade nu hunnit tjugufyra år. Långa tider höll hans
tjenst honom aflägsnad från fädernestaden, och jag såg honom
naturligtvis mera sällan, men aldrig glömde han vid sina besök
här att hos gumor upplifva gamla barndomsminnen, och jag fann
honom för hvarje gäng allt hygligare och älskvärdare, ty till
sina öfriga vackra, manliga egenskaper förstod han att lägga en
tilldragande enkelhet och finhet, grundad i hans ädla natur och
utvecklad i ett godt sällskapslif.
Han var också derför gerna sedd öfverallt, men först och
sist i sitt hem, der hans närvaro, åtminstone till en del, skingrade
den mörka skugga, som länge hvilat deröfver. Enda dottern,
Dora, ännu allt jemt smekande benämd "lilla syster", låg
nämligen sedan flera år tillbaka förkrympt och vissnad på sjukbäddden,
utan ungdom och utan framtid, men tålig, leende och mild.
Innerligt afhållen och djupt beklagad var hon en af dessa hemmets
bördor, som likväl alla der så gerna bära på händer och som,
när de en gång tagas bort, lemna en ytterlig tomhet efter sig.
Huru mycket en ung man ter sig till sin fördel, när han i
sin kraftigare natur upptager äfven något af en qvinnas böjlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
