Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
och mildhet, det såg jag mången gång i det hemmet och vid lilla
systers plågoläger. På samma sätt kläder det i mina ögon
särdeles väl — liksom det gläder mitt hjerta — när i en qvinna?
sinne vekhet paras med allvar och kraft, och, vet ni, det
förefaller mig som skulle just ett sådant ömsesidigt utbyte af
hvarandras goda egenskaper bäst befrämja de båda könens fortgång
till förädling och sann mensklighet.
Det fans i den krans af unga tärnor, som vid den tider
prydde sällskapslifvet här i X. i synnerhet en, som jag tyckte
verkligt sällsynt blomma. Ej praktfull, prunkande eller grann
egde hon på en gåug något af rosens, violens eller konvaljen*
egenskaper: hon var vacker, blyg och doftande, ocli fullföljer jag
liknelserna än vidare, så skulle jag vilja tillägga, att hon var
trofast, pålitlig och ihållande som vintergrönan.
Jag har visserligen en afgjord motvilja för att maka ihop
menniskor, men jag tillstår, att när jag ibland såg henne, så var
det mig omöjligt låta bli att rätt varmt önska, det en gång, när
Birger för sin del skulle bli fullt medveten af den gamla
sanningen: "det är ej godt för mannen att vara allena", och hans hjerta
skulle söka sig en "hjelp", Vår Herre dä i sin vishet ville ha
utsett Edla V. till hans följeslagerska genom lifvet.
Det var derför med ej ringa tillfredsställelse som jag, under
ett af hans längre besök här en vinter, allt oftare och oftare såg
honom varmt beundrande lyfta blicken mot det fagraste blomstret
i kransen, och när ryktet snart visste att berätta om en
växande ömsesidig böjelse emellan dessa mina båda favoriter, sa
lyssnade jag — fastän skenbart likgiltig — mer än gerna derpå,
och gladde mig, när jag fann, att det ej heller jäfvades af mina
egna försigtiga små iakttagelser.
Emellertid tycktes känslorna så småningom lugna af igen,
och han reste sin väg på nytt, utan att något vidare hördes af.
Jag undrade om det var möjligt, att jag skulle nödgas lyfta honom
ned från den förträfflighetens piedestal, på hvilken min
tillgifvenhet stält honom, och om han — min redlige Birger Jarl —
verkligen kunde ha lånat sig åt den förhatliga, för man och qvinna
nedsättande umgängeston, som man kallar "kurtis"; skulden vore
då hans allenast — ty intet koketteri hade uppmuntrat honom.
Jag kände mig så orolig vid denna tanke, att när han på
senhösten återkom hit, bröt jag tvärt emot mina — hvad sådana
delikata frågor beträffar — en gång för alla faststälda principer
och sporde honom rent ut, hvad han menade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
