Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I]
"Se ej så sträng och butter ut, gunior lilla," svarade han;
"jag menade precist detsamma som du."
"Som jag?" Det värmde till litet i min kind, som det brukar,
när mau känner sig genomskådad.
"Ja, som du," återtog lian. "Edla är den enda i verlden
för mig, det vet både jag och hon, och det är ju också det, du
menar?"
o
" Vet lion? Ah — Gud välsigne er! — Ja, det har jag länge
m«nat."
Jag kände mig sa rörd, triumferande och belåten som om jag
varit verklig mamma åt henne i stället för endast gumor åt honom.
Han anförtrodde mig nu, att de ända sedan den föregående
vintern varit på det klara med sina ömsesidiga känslor och lofvat
sig åt hvarandra. Emellertid skulle saken hållas hemlig så länge,
ty han ville ej aninäla sig som friare hos hennes far med endast
underlöjtnantsfullmakten som fattig födkrok; fadern var en barsk
man och kunde kanske haka sig fast vid den som motiv för
trassel eller möjligen ett tillbakavisande. Man skulle derför vänta
— ja — vänta — "men ej synnerligen länge", menade kärleken;
"åh nej — visst icke länge," bekräftade det ungdomliga hoppet.
Birger var en kraftig, kunnig och arbetsam ung man, som
fullkomligt motsvarade de goda tankar jag och de flesta andra
hyst om honom. Han hade en längre tid bortåt flitigt egnat sig
åt studier i ingeniörsvetenskap och hoppades att, efter en
fullständigt genomgången kurs för inträde på den banan, kunna inom
kort skapa sig en oberoende ställning.
Ett par år förflöto. Planerna kröntes med framgång, och det
tycktes som skulle kärleken och hoppet få rätt. Det hade
ljusnat på de ungas framtidshimmel; derifrån skymde ej längre någon
skugga friarens utsigter, och den stund närmade sig mer och mer.
då lian skulle få bekantgöra sin förlofning efter att först
formligen ha anhållit om Edlas hand; men ack! då föll på en gång
ett mörkt moln oväntadt in öfver den ljusa dag, som grydde.
Det var på våren. Birger väntades fram i maj, inen
hem-kallades plötsligt, då hans far, som länge känt sig nedstämd och
lidande, under den kritiska vårdagsjemningen häftigt insjuknade,
och den stackars gossen hann jemt och rätt hem i tid för att
emottaga faderns yttersta vilja och tillsluta hans ögon.
Jag gick ej, som brukligt är, dagen efter dödsfallet för att
höra detaljer om den aflidnes sista stunder och beklaga de
efter-lefvandes sorg, utan jag unnade dem ro och lemnade åt de när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
