Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
måste i familjekretsen att se och aftorka saknadens första bittra
tarar. För min egen del tviflar jag aldrig på en väns deltagande,
om det också tiger eller är lika så fattigt på ord som sorg-en
sjelf.
Mina fuchsier och rosor och äfven den hvita primulan
blommade rikligt den våren, och när begrafningsdagen kom, band jag
af dem en yppig krans och skickade till sorgehuset.
Med samma doft och fägring smycka små blommorna lifvet
och döden. I glädje och sorg budbärare för vänliga hjertans
tankar och känslor, tolka de lika vältaligt en helsning och ett
afsked, en hyllning och ett minne; det är derför vi älska att vira
deras friska kransar kring lifvets högtidsstunder och kring grafven!
Jag var med i kyrkan, då processionen sakta skred dit in
vid orgelns doft brusande toner, och min blick sökte Birgers
resliga gestalt. Han gick lutad och med osäkra steg, liksom böjd
under tyngden af en större börda än endast sorgen öfver faderns
bortgång. Hans ansigte var ytterligt blekt, och ett uttryck af
djup smärta låg på hans hårdt sammanpressade läppar ocli i hans
stela blick. Jag såg, att någon olycka drabbat honom, på hvilken
han varit fullkomligt oförberedd, och att han nu stred för att
frigöra sig från dess öfverväldigande tyngd, åtminstone här för en
stund, vid stoftets invigning till den eviga hvilan. Sjelf hörde
jag derpå som i en dröm. Hvilka förhoppningar var det väl,
som jordades här vid denna bår? ty det föreföll mig som var
jag vitne till något mer än en vanlig likbegängelse. Jag förlorade
mig i gissningar öfver hvad som kunde ha händt, och sedan allt
var förbi och processionen försvunnit uppåt gatan på väg till
kyrkogarden, skyndade jag hem och fortfor att pina mig med att gissa
och förutsätta än det ena och än det andra, tills jag slutligen
blef halft sjuk af oro och undran.
Det blef ändtligen afton på den långa dagen, och jag hade
just stannat vid det beslutet, att nästa förmiddag göra besök hos
de sörjande och försöka få upplysning af Birger sjelf, då en
knackning ljöd på min dörr, och när jag skyndade fram och
öppnade, räcktes mig en biljett från föremålet för mina tankar. Den
innehöll blott några få ord:
"Ar du ensam i afton, gumor", skref han, "så tillåt ett besök
af din Birger."
"Jag är ensam, min käre gosse", tecknade jag hastigt med
blyerts i kanten af breflappen, "ensam med tusen deltagande
tankar för dig och de dina i er stora förlust. Välkommen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
