Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Tårar äro visst en lättnad, det är saut, när i dem ett qval
f ar luft, ett öfvermätt, en tyngd förrinner, men att ha "lätt för"
tårar — så der sympatetiskt lätt — ni förstår — det. är bestämdt
ii s;ig sjelf en börda och den har ofta varit mig till besvär.
"Du bör lugna, stärka och uppmuntra Birger", sade jag till
imig sjelf, under det jag torkade mina våta ögon, "och inte sätta
cdig så här att smålipa hvarken öfver hans bekymmer eller öfver
aitft ban håller sina löften", och sedan jag på det sättet lugnar,
sitärkt och upptuktat mig sjelf en stund, gick jag åter in i
förmaket.
Ban stod vid fönstret och blickade ut i den dimmiga
april-qvallen. När han hörde mina steg, vände han sig om och sade:
"Det var en bön till dig, som i första rummet förde mig hit —
den, att hos dig få träffa och tala med Edla. Helt säkert känner
lnon undran och kanske oro öfver, att redan flera dagar förflutit,
sedan jag kom hem, utan att hon sett eller hört af mig. Jag
har endast kort tid att dröja här, och innan jag åter reser måste
allt vara sagdt. Bed henne, du, genom helsning eller bref komma
hit i morgon förmiddag. Jag infinner mig tidigt och väntar henne
här. Du har ju intet att invända deremot?"
"Ack nej, kära barn — visst icke det."
"Jag vill lösa henne från löftet till mig", fortfor ban och
blickade mörk framför sig. "Ej skall hon slösa bort sin sköna
ungdom i en ändlös väntan — hon måste återfå sin frihet och
skall måhända sedan finna lycka —"
"Ilör, Birger", afbröt jag, glad öfver tillfället att få taga
humör och visa mig litet gensvarig, det kunde rätt vara
vederqvickande för oss bada; "nu säger du något, mot hvilket jag har
åtskilligt att invända. Tycker du att Edla är en flicka, som man
löser från löfte och återger frihet så der — så der på rak arm,
liade jag så när sagt? Såra ej henne och plåga ej dig sjelf ined
sådana eländiga griller. Jag undrar just om hon mer slösar bort
sin "sköna ungdom" i väntan på den hon älskar, än om hon —
-nej! vet du, jag orkar inte fullborda den dumma fras, jag nyss
lyckades afbryta. "Finna lycka!" Ack, Herre Gud! hvad det är
förskräckligt pröfvande att höra en menniska tala så hjertans
enfaldigt!"
Ett leende, i hvilket något af ungdomlig glädtighet åter stal
sig fram, lyste öfver hans ansigte. Jag hade lyckats, han kände
sig uppfriskad af den lilla peppar som kryddade dessa ord, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
