Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
innersta mening i sjelfva verket så väl öfverensstämde med hans
egna innersta tankar.
"Haf tack för din lexa, gumor", sade han och tog sin hatt.
"Jag skall repetera den för mig sjelf — att jag ej må ha glömt
den i morgon. Och nu — god natt!"
Han tryckte min hand till afsked, och jag lyste honom ned
för trappan.
Så kom den följande förmiddagen.
En vänlig sol kastade sina strålar in öfver de båda unga,
som sutto i mitt lilla arbetsrum och afgjorde öfver sin framtid.
Dörren stod öppen till förmaket, der jag tagit plats vid fönstret,
och en och annan mening, som deras vexlande och upprörda
känslor starkare betonade, nådde emellanåt mitt öra.
Från gatan hördes blandade toner af dessa olika "musiciens
ambulans", som infinna sig med våren, både de bevingade, i skyn
jublande, som sjunga gratis och för det de "måste sjunga", och
de i jordens grus buudna, som, åtföljda af nyfikna och gapande
barnskaror, draga från hus till hus för att af medlidandet
tilltvinga sig några slantar.
"Ack! kunde jag ge dig af de senare lika mycket som jag
ger af det förra, skulle du ha mer än nog till grundplåt för att
kunna börja ett bättre och nyttigare lif’, tänkte jag och
betraktade sorgsen den unga qvinnan, som närmade sig bärande en
harpa, åtföljd af en äldre man ined en fiol i sin hand.
Jag såg dem stanna utanför fönstret, men min
uppmärksamhet fängslades af de samtalande i rummet bredvid, och jag
hörde Edla säga:
"Nej, Birger, jag älskar dig endast bättre och högre, när
jag ser dig så ädel och god. Jag har dig kär för din egen sk»!),
huru skulle väl då sjelfviska tankar kunna bo i mitt hjerta?’1
"Och på mig vill du vänta — än så länge?"
"Ja, all tid och evigt! Må vi göra den kärlek, som ej söker
sitt eget’ till vår, och vi skola vinna mer än jordisk lycka. Jag
väntar trygg och glad, ty — jag älskar dig. Och blommar ej
sällheten här — hvad mer? — jag väntar på dig ännu bortom
grafven."
Några ackorder ljödo från harpan nere på gatan. En ballad,
en af mina älsklingssånger i forna, länge sedan flydda dagar,
träffade mitt öra, och jag lyssnade vemodsfull, i det jag glän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
